Fysisk beröring okomplicerat i idrott och hälsa

Elever anser att fysisk beröring mellan lärare och elev i ämnet idrott och hälsa är helt naturligt. Men det finns kulturella skillnader, visar Annica Caldeborg i sin avhandling.

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Jag arbetade tidigare som lärare i idrott och hälsa och har alltid varit intresserad av forskning. Väl inom akademin kom jag att intressera mig för fysisk beröring i ämnet idrott och hälsa. Det finns en hel del forskning om detta som visar att många lärare känner oro för att ta i sina elever och att orsaken framför allt handlar om risken att bli anklagad för sexuella trakasserier. Vad elever tycker fanns det just ingen forskning om och jag insåg att det fanns en kunskapslucka att fylla.

Vad handlar avhandlingen om?

– Om olika gymnasieelevers perspektiv på fysisk beröring i ämnet idrott och hälsa. Mer specifikt, vad tycker de när läraren av olika anledningar tar på dem i undervisningen? Gymnasieeleverna i studien har, både i fokusgrupper och enskilt, fått samtala utifrån en rad bilder som visar helt vardagliga situationer där lärare och elev har fysisk kontakt i idrottsundervisningen: när elever får hjälp att utföra en viss uppgift, en high-five eller hjälp och tröst vid exempelvis en skada. En liknande studie gjordes en andra omgång, då med gymnasieelever med invandrarbakgrund, detta eftersom vi vet att det finns kulturella skillnader när det gäller den här typen av frågor.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Att de flesta elever tycker att fysisk beröring från läraren är okomplicerat och helt naturligt i ämnet idrott och hälsa. Eleverna menar att det finns många moment där läraren behöver hjälpa till rent fysiskt, ”hur ska vi annars kunna lära oss?”. Det finns också en emotionell aspekt i den fysiska beröringen i idrottsämnet – som pepp med en high five eller klapp på axeln, en kram som tröst vid en skada eller misslyckande. Mina resultat visar att såväl tjejer som killar i studien tycker att beröring av det här slaget är oladdat. Men det framkom att kvinnliga gymnasieeleverna ser sig själva inte bara som elever utan också som unga kvinnor utifrån ett heteronormativt perspektiv. Med en manlig lärare uppstod funderingar om att han eventuellt skulle kunna vara intresserad av dem. Eleverna pekade på att det här var en icke-fråga när de var yngre, men som väckts när de blivit äldre.

– För invandrarelever kan det ta tid att avkoda fysisk beröring i undervisningen, samtidigt insåg de att det har med kultur att göra. Flera elever konstaterar att den beröring som sker under idrottsundervisningen skulle vara omöjlig i ett annat sammanhang. Det framkommer också att flickor med invandrarbakgrund skulle ha svårt att på ett naturligt sätt fysiskt interagera med övriga elever i idrottsundervisningen och ta emot fysisk beröring om idrottsläraren hade samma kulturella bakgrund som de själva. ”Han skulle se ner på mig som tjej”.

Vad överraskade dig?

– Det sistnämnda. Man brukar säga att liknande bakgrund är en resurs, men det stämmer alltså inte i det här fallet. Jag blev också positivt överraskad av att majoriteten av eleverna i studien tycker att fysisk beröring är okomplicerat och naturligt i ämnet idrott och hälsa.

Vem har nytta av dina resultat?

– För praktikens del hoppas jag att resultaten kan utgöra ett underlag för diskussion och reflektion om beröring i idrottsundervisningen. För forskningsfältet fyller elevperspektivet en lucka och bidrar därmed till en mer nyanserad bild av ämnet.

Susanne Sawander