Friluftsundervisning stärker tron på egen förmåga

Friluftsundervisningen ger kunskaper bortom de som betygssätts. Det visar Åsa Tugetam som forskat om de lärprocesser som tar form under en fjällvandring med gymnasieelever.

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Jag är idrottslärare i grunden och har arbetat i tio år i både grundskolan och på gymnasiet. Det vardagliga lärararbetet bygger mycket på den egna beprövade erfarenheten, man gör det som man vet fungerar. När jag senare började arbeta som lärare på lärarutbildningen kom jag att fundera på vilka kunskaper, förutom de som bedöms, som friluftsundervisning ger eleverna. Jag ville försöka förstå hur elevernas meningsskapande och lärande inom friluftsliv går till.

Vad handlar avhandlingen om?

– Den beskriver och analyserar de lärprocesser som tar form i skolans friluftslivsundervisning utifrån elevernas erfarenheter. Avhandlingen bygger på fältstudier från två fjällvandringar med två årskullar i årskurs tre på gymnasiet. Fokus är elevernas upplevelser och erfarenheter från vandringen. Studien baseras på mina egna observationer, intervjuer med eleverna både före, under och efter vandringen, filmer som eleverna själva tagit samt elevernas loggböcker.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– De kunskaper som eleverna själva uppger att de fick med sig av fjällvandringen kan delas upp i två tydliga grupper – kunskaper som är kopplade till betyg och kunskaper som handlar om identitetsutveckling, socialt samspel, känslor och livsvillkor ur ett bredare perspektiv. Avhandlingen belyser att eleverna tar med sig både konkreta kunskaper och mer vidgående erfarenheter från fjällvandringen tillbaka till vardagen.

– I intervjuerna ett halvår efter vandringen lyfter flera elever fram att fjällvandringen innebar att de fick syn på sig själva och sina egna strategier, särskilt när de stöter på problem. Som en elev uttryckte det: ”Hemma brukar jag gå hem när det blir jobbigt i skolan, när jag inte fattar eller bara känner att jag inte orkar fortsätta. Men i fjällen kunde man inte det och jag insåg att jag klarar mer än jag trodde”. Friluftsundervisningen kan därmed bidra till ett nytt förhållningssätt, ny syn på sig själv och vad som är möjligt.

– Jag menar att i förlängningen gynnar detta inte enbart elevernas prestationer i ämnet idrott och hälsa utan även övriga skolämnen och situationer i livet. Givetvis är en fjällvandring inte helt enkel att organisera men i avhandlingen lyfter jag ändå platsens betydelse. Att orientera en halvdag i välbekant terräng ger inte samma erfarenheter som att vara bortkopplad och hänvisad till sig själv och sina klasskamrater under en längre tid.

Vad överraskade dig?

– Jag studsade till över hur klarsynt och välformulerat eleverna reflekterade kring sina erfarenheter, särskilt vid intervjuerna ett halvår efter fjällvandringen. Jag hade inte förväntat mig att resan skulle påverka eleverna så mycket som den gjorde. Här berättade eleverna om hur de kunde peppa sig själva när de stötte på problem i vardagen genom att tänka på vad de faktiskt hade förmått på fjället. En elev berättade att hon var mer ute i naturen efter resan, en annan elev konstaterade att en topptur kan jämföras med skolarbetet – vi tar oss fram på olika sätt och i olika takt.

Vem har nytta av dina resultat?

– Främst skolpolitiker, skolledare och lärare. Jag hoppas att resultaten kan bidra till att tydliggöra det mervärde som friluftsundervisningen kan skapa och att det kan vara värt att lägga lite extra tid och engagemang på det. Regeringen har utsett år 2021 som friluftslivets år, en förhoppning är att det kan ge friluftsundervisningen i skolan lite draghjälp.

Susanne Sawander