Friluftsliv i skolan blir för exklusivt

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Jag är idrottslärare i grunden och vet att det finns en del problem förenade med friluftsundervisning i grundskolan. Jag har märkt att man definierar friluftsliv på flera olika sätt. Eftersom friluftsundervisningen dessutom framhävs i kursplanen för idrott och hälsa tyckte jag att detta sammantaget gjorde det intressant att studera närmare.

Vad handlar avhandlingen om?

– Jag har undersökt villkoren för friluftsundervisningen i skolan i vid bemärkelse. Det har gällt både de organisatoriska ramarna som lärarna har i sin vardag, som gruppstorlek, utrustning osv. Men också den friluftsutbildning som de får under sin idrottslärarutbildning och vad som sägs om friluftsliv i kursplanen för idrott och hälsa. Avhandlingen baseras dels på textanalyser av lärarnas tolkning av de nationella målen om friluftsliv, dels på intervjuer med idrottslärare och idrottslärarutbildare.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Dels har det varit intressant att se vad som händer när en traditionstyngd och populär svensk fritidssysselsättning förs in i skolans verksamhet. Det är tydligt att friluftslivets uttryck i skolan inte överensstämmer med de värden som friluftsliv står för i en vidare bemärkelse. Jag har också sett att studenterna får en ganska exklusiv typ av friluftslivsutbildning. Detta verkar prägla deras föreställning om friluftsliv när de börjar som lärare, vilket skapar hinder i deras undervisning eftersom förutsättningarna inte är desamma ute i skolan. De ser inte det enkla och tätortsnära som ett möjligt sätt att undervisa. Man kan lite förenklat säga att man antingen bedriver idrott utomhus, som till exempel orientering, eller så gör man ingenting alls. Vidare finns det en viss spänning mellan idrottslärarutbildarna om vad som är det rätta, legitima, friluftslivet – många vill framföra sin synpunkt kring detta.

Vad överraskade dig?

– Dels att friluftsundervisningen, trots att den funnits i skolan sedan länge och att det är 15 år sedan den förra läroplansreformen, fortfarande diskuterar samma problem kring läroplanens tolkning av ämnet. I stället för att falla tillbaka på egna personliga referenser, vilket lärarna ofta gör när de undervisar, behöver de utveckla ett språk och ett pedagogiskt förhållningssätt till sin friluftsundervisning. En annan sak som förvånat mig är att idrottsämnets kontext och idrottslärarnas bakgrund har ett så pass starkt inflytande på undervisningsinslagen inom idrottsämnet.

Vem har nytta av dina resultat?

– Jag tror att såväl idrottslärare som idrottslärarutbildare kan ha nytta av dem. Men även Skolverket och de remissgrupper som arbetar med läroplansreformer.