Framgångar med utomhuspedagogik i högstadiet

Högstadieelever som undervisades utomhus blev mer delaktiga, samarbetsvilliga och kommunicerade mer i ämnet. Emilia Fägerstam har lagt fram den första svenska avhandlingen om utepedagogik på högstadiet.

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Det är en kombination av intresse för naturen och utomhusvistelse och intresse för undervisning och lärande på andra ställen än i klassrummet.

Vad handlar avhandlingen om?

– Jag har studerat utomhusundervisning i två länder, Sverige och Australien. I Australien låg fokus på elevernas erfarenhet och upplevelser av naturmiljön. I Sverige följde jag ett skolprojekt som syftade till att öka elevernas utomhusundervisning. Alla lärare vid en högstadieskola fick utbildning i utomhuspedagogik och skulle under ett år förlägga delar av undervisningen utomhus i alla ämnen.

– Jag har använt en mixad metodologi med både intervjuer, tester och enkäter som empiriskt material. Det är den första avhandlingen där någon studerat utomhusundervisning i högstadiemiljö och där detta varit ett regelbundet inslag i den vardagliga undervisningen. Sedan tidigare finns några longitudinella studier på låg- och mellanstadiebarn.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Trots många farhågor innan och efter projektet – om utomhusundervisning var möjlig och användbar inom undervisningen – hade utomhuspedagogiken många potentialer. Framför allt visar resultaten att utomhusmiljön främjar den sociala dimensionen av lärande.

– Eleverna blev mer delaktiga, ökade samarbetet med fler klasskompisar och kommunicerade mer i ämnet, framför allt i språk och matte. Men det var en lång inkörsperiod när eleverna inte förstod att det var lektioner ute också, och var okoncentrerade. När det väl fungerade gick det bra. Elevernas intresse, engagemang och glädje var positiva aspekter. Innan projektet trodde lärarna att de inte skulle få med sig eleverna.

– Lärarna tyckte att det ganska tidskrävande att förbereda och genomföra utomhusundervisning, men det var ingen negativ inverkan på elevernas resultat, tvärtom. I delstudier där jag jämförde ute- och innegrupper var resultaten likvärdiga, eller till utegruppens fördel.

Vad överraskade dig?

– Den tydliga inverkan på den emotionella dimensionen av lärande där eleverna blev mer nyfikna och intresserade. Både elever och lärare pekade mot detta. Det är intressant eftersom motivation är en viktig grund för lärande.

– Att det var matte och språk som undervisades mest ute. Inte NO, som man hade kunnat förvänta sig.

Vem har nytta av dina resultat?

– Lärare i högstadiet som är nyfikna på arbetssättet. På ett teoretiskt plan kan den bidra till att diskutera platsers betydelse för lärande. I utomhuspedagogisk litteratur har den sociala aspekten av plats inte uppmärksammats så mycket.

Hur går du vidare nu?

– Jag jobbar kvar och undervisar bland annat på lärarutbildningen och vid Nationellt centrum för utomhuspedagogik vid Linköpings universitet. Jag hoppas kunna forska vidare. Studien väcker frågor jag vill gå vidare med, främst inom den ämnesmässiga dimensionen.

Gunilla Nordin