Fostransuppdraget utmanande för lärare både i Sverige och Frankrike
Född 1982
Bor i Lysekil
Disputerade 2017-09-08
vid Stockholms universitet
En lektion i gemenskap: Ordning och (o)reda bland lärare i Malmö och Marseille
Lärare i skånska Malmö och franska Marseille brottas med liknande svårigheter i uppdraget att fostra elever till goda medborgare för en nationellt långsiktig gemenskap. Jannete Hentati har jämfört hur lärare i de båda länderna upplever sin yrkesvardag.
Varför blev du intresserad av ämnet?
– Det har växt fram, inte minst genom att jag bott i både Malmö och Marseille. Jag har länge intresserat mig för frågor som rör idén om det nationellt gemensamma. Jag har ingen erfarenhet av att arbeta i skolan men har tidigare jobbat med internationella frågor, bland annat på Svenska institutet.
Vad handlar avhandlingen om?
– Om hur ett antal svenska och franska lärare på högstadiet upplever sin yrkesvardag utifrån uppdraget att fostra eleverna till goda medborgare. I fokus står de spänningar som uppstår när lärarna försöker få till detta. Avhandlingen bygger på ett flerårigt fältarbete mellan åren 2011-2015.
Vilka är de viktigaste resultaten?
– Det dagliga arbetet med att fostra eleverna till goda medborgare utgår i Malmö från en vision om att ”leva ihop” och i Marseille att ”leva tillsammans”. Snarlika visioner till det yttre men ganska olika innehållsmässigt. Den franska visionen bottnar i att lära eleverna att förstå vilka lagar och regler som gäller i republiken Frankrike. Den svenska visionen fokuserar på idén om att skapa goda relationer. Oavsett detta visar avhandlingen att lärarna i båda orterna upplever liknande svårigheter med att skapa verklighet av visionen. Detta försätter lärarna i ett slags korstryck där de hela tiden anstränger sig för att jämka mellan vision och verklighet. Både franska och svenska lärare pekar på hög arbetsbelastning, inte minst i form av administration, därtill ökande antal uppgifter som inte har med skolan att göra samt allt fler elever som är svåra att styra rätt.
– Denna klagan ska inte främst förstås som självömkan utan som ett sätt för lärarna att begripliggöra sin yrkesvardag. Viktigt att betona är att samtidigt som lärarna uttrycker missnöje är de väldigt måna om att vara till nytta i sin yrkesutövning. De klagar över sin arbetssituation och gör på samma gång sitt bästa för att komma till rätta med det som de klagar över.
Vad överraskade dig?
– Att lärarnas upplevelser var så lika, trots att såväl arbetsvillkor som vision och skolsystem delvis skiljer sig åt mellan länderna.
Vem har nytta av dina resultat?
– Framför allt lärare och lärarstudenter men även rektorer och skolledare. Jag hoppas att resultatet kan bidra till en fördjupad förståelse för läraryrkets komplexitet, och för det uppdrag som gör lärare ansvariga för att fostra goda medborgare och på så vis bygga en nationell gemenskap och sammanhållning.