Fortbildning viktigt på förskolan
Med en gemensam teoretisk grund är det lättare för pedagoger att stödja förskolebarn som är i behov av särskilda insatser. Birthe Hagström beskriver i sin avhandling, Kompletterande anknytningsperson på förskola, hur en enhetlig fortbildning som grundas i kunskap om barnets tidiga utveckling, gynnar både pedagoger och barn.
Född 1950
i Landskrona
Disputerade
2010-02-26
vid Malmö högskola med avhandlingen:
Kompletterande anknytningsperson på förskola
Varför blev du intresserad av ämnet?
– Eftersom vi vet att den första tiden av barnens liv är betydelsefull för deras vidare utveckling. De flesta barn börjar i förskolan tidigt och jag ville undersöka hur förskolan kan stödja utsatta barn.
Vad handlar avhandlingen om?
– Övergripande handlar den om att barn till föräldrar med psykisk ohälsa kan behöva stöd. Jag har studerat en grupp pedagoger som erbjudits fortbildning under tre år och som parallellt har arbetat som kompletterande anknytningsperson. Genom pedagogernas berättelser om sin egen utveckling och om hur arbetet med barnen har utvecklats, har jag studerat vilken betydelse fortbildningen har haft för pedagogerna och barnen.
Vilka är de viktigaste resultaten?
– Dels är det betydelsen för pedagogernas yrkesutveckling. Pedagogerna menar att de har lärt sig mer om barns tidiga utveckling i samspel med andra och att de har kunnat omsätta den kunskapen till praktiskt arbete. De har också fått en större förståelse för barnens totala livssituation och för sin egen betydelse i samspelet med barnen.
Sedan finns det resultat som beskriver hur fortbilningen avspeglar sig i pedagogernas arbete med barnen. Samtliga pedagoger beskriver att det har tagit tid innan barnen har utvecklat en tillitsfull relation till sin så kallade anknytningsperson.
Vad överraskade dig?
– Att det tog så lång tid innan barnen litade på sin kompletterande anknytningsperson. I dag vill vi ofta gå fort fram och resurser omprioriteras med jämna tidsintervall. De här barnen behöver tid. En annan sak som kanske inte förvånat mig, men som troligen har betydelse, är vikten av att samtliga pedagoger på en avdelning fick samma utbildning under en längre period.
Vem har nytta av dina resultat?
– Ytterst handlar det förstås om att resultaten kan hjälpa utsatta barn i förskolan. Men jag hoppas också att de får någon nytta inom lärarutbildningen och inom fortbildning för förskolans pedagoger. Kunskap om anknytningsteori, affektteori och barns självutveckling är eftersatt inom förskolan. Jag hoppas dessutom att resultaten, som pekar på vikten av långsiktighet, kan få betydelse inom socialtjänsten och psykiatrin.