Förskollärarna får kämpa för utvecklingsarbete

Hur blev du intresserad av ämnet?

Jag ingick i i ett projekt om jämställdhet inom förskolan för några år sedan och när projektet avslutades ville förskollärarna gärna fortsätta arbetet. Jag startade då ett så kallat aktionsforskningsprojekt för att studera förskollärarnas arbete för att få tid och utrymme för utvecklingsarbete som främjar jämställdhet.

Vad handlar avhandlingen om?

Om förskollärarnas möjlighet till handling och utveckling för att skapa en meningsfull verksamhet. Syftet med studien är också att belysa samverkan mellan forskning och den praktiska verkligheten, hur den kan se ut och gestalta sig och vilka möjligheter det finns för att bedriva praxisnära forskning inom förskolan. Aktionsforskning innebär i det här fallet att förskollärarna är med och ställer frågorna och även deltar i processen att söka svaren.

Vad som var knepigt med det här upplägget var att förskollärarna hade ett helt annat syfte med sitt arbete än jag. De ville utveckla sitt arbete kring jämställdhet medan min forskning handlade om just möjligheter för utveckling av en kunskapsbaserad miljö. Studien tar också upp hur förskollärarna själva skapar möjligheter till kunskapsutveckling. Jag träffade förskollärarna en gång i månaden under tre års tid för gemensamma reflektioner, utvärdering och planering av pedagogiska handlingar.

Vad är resultatet och dina viktigaste slutsatser?

Att det vilar något diffust över förskolläraryrket. Och det gör det på flera plan, exempelvis mellan föräldrar och förskollärare där gränsdragningen är oklar. Kunskapssynen på förskollärarna skiftar från att det handlar om professionell kunskap till att det är något som alla kan. Yrket är belastat med flera tillskrivningar som är historiskt betingade, som att detta har kvinnor gjort i alla tider. Dessutom har yrket låg status och alla är heller inte överens om vad det är för verksamhet. Är det förvaring eller pedagogisk verksamhet? Förskollärarna själva har små möjligheter att påverka allt det här eftersom de samtidigt måste bedriva en verksamhet som är meningsfull och bra. Hur gör man det mot bakgrund av alla dessa tillskrivningar?

I min studie hade förskollärarna ett kunskapsintresse om jämställdhet. De fick haka på ett projekt i ämnet men när det var slut ville förskollärarna fördjupa sina kunskaper ytterligare eftersom de insåg att det inte går att skapa en hållbar förändring på bara ett år. Tidsaspekten var därför ett annat resultat som kan tyckas banalt men som har stor betydelse för förskollärarnas möjligheter till utveckling. Om vi vill ha en kunskapsbaserad verksamhet för våra barn måste det ges tid och resurser. Här blir positionerna låsta mellan politiker och tjänstemän å ena sida och förskollärarna å andra. Ett resultat är alltså att förskollärarna har fruktansvärt svårt att att få gehör. Utifrån min studie så stannar ofta deras frågor i förskolebubblan. Allt de vill göra föregås av en kamp och det är, som jag ser det, ett demokratiproblem.

Vad kan förskollärarna göra för att låsa upp de här positionerna?

Jo, det finns faktiskt handlingar som funkar och de är viktiga att lyfta fram. Min och andra studier visar att det bästa sättet att skapa förändring är genom dokumentation, att lära sig att formulera sig kollektivt och vässa argumenten. Ett annat sätt är att alliera sig med personer, exempelvis beslutsfattare inom en kommun, som är beredda att lyssna på förskollärares initiativ till kunskapsbaserat förändringsarbete, exempelvis en forskningsstudie eller någon annan form av samverkan.

Hittade du något under arbetets gång som överraskade eller förvånade dig?

Ja, att vad förskollärarna än ville göra så föregicks det av en kamp. Jag förvånades också över verksamhetschefens enorma betydelse för förskollärarnas möjlighet till utvecklingsarbete. Verksamhetscheferna har lägre status än chefer i andra jämförbara verksamheter. Det här stärker förskolans underordning och förskollärarna får ännu svårare att få gehör. Verksamhetscheferna sitter alltså i en väldigt utsatt position. I förlängningen betyder det att ingen driver förskolans frågor.

Vem har nytta av dina resultat?

Förskolan så klart; lärare och verksamhetschefer, men också organisationsutvecklare, politiker och tjänstemän inom kommunen. För utbildnings-
departementet kan det vara intressant att förstå hur förskollärares möjligheter till tolkning av utbildningspolitiska mål ser ut.

Hur tror du att dina resultat kan påverka arbetet i skolan?

Jag tror det är viktigt att förskollärarna förstår – om de inte redan gjort det – att det är meningsfulla professionella handlingar som skapar möjlighet till förändring. Och för det krävs att förskollärarna lär sig att formulera sig för att kunna ställa välunderbyggda krav på sina arbetsgivare. Min avhandling innehåller dessutom en hel del matnyttigt i ämnet jämställdhet inom förskolan.