Förskollärare tar mer ansvar än vad yrket kräver

Förskollärare pratar inte om det, men alla gör det – tar mer ansvar än vad uppdraget kräver. Mie Josefson har studerat omsorgens innebörd i förskolan.

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Jag är utbildad förskollärare och har sedan länge arbetat som lärarutbildare. När jag klev in i praktiken som nyutbildad förskollärare slogs jag av det spänningsfält som uppstod i diskussioner kring omsorg och lärande. Den här spänningen har jag sedan dess stött på i många andra sammanhang i möte med förskolepedagoger.

Vad handlar avhandlingen om?

– Övergripande om omsorgens innebörd och hur den tar sig i uttryck i praktiken i förskolan. Kort sagt, vad innebär omsorg utifrån ett yrkesetiskt perspektiv. Jag har återanalyserat intervjuer med förskollärare från 90-talet, det vill säga före förskolans läroplan som infördes år 1998. Den analysen har jag sedan jämfört med material från samtal i fokusgrupper som gjordes på 00-talet, efter läroplanens införande. Under den här perioden övergick också ansvaret för förskolan från socialdepartementet till utbildningsdepartementet. Omsorgen och ansvaret för barnen, i relation till en förändrad förskola kan alltså sägas ha förskjutits från ett familjepolitiskt ansvar till ett utbildningspolitiskt.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Att förskollärare tar ett ansvar, långt bortom vad uppdraget faktiskt kräver. Pedagogerna i såväl intervjustudien som i fokusgrupperna pratar om hur deras ansvar rör sig mellan det kontraktsbundna ansvaret och det moraliska ansvaret. Det senare kan handla om allt från sjuka barn och vistelsetid på förskolan till att påminna föräldrar om att barnen ska sitta bältade i bilen. Det här är såklart inte förskollärarnas ansvar men de tar det ändå.

– Samtidigt är det tydligt, i både intervjuerna och fokusgrupperna, att pedagogerna tar spjärn mot begreppet omsorg. Det märks särskilt i samtalen efter läroplanens införande då förskolans pedagogiska uppdrag har förstärkts. Det visade sig att förskollärarna hade svårt att relatera till ordet omsorg varpå jag i avhandlingen därför använder begreppet ansvar för att ringa in omsorgens innebörder.

– I min analys pekar jag på vikten av att synliggöra just omsorgen för att skapa en djupare förståelse av förskolläraryrkets sociala och etiska dimension. Jag tänker att det i sin tur kan ge en fylligare bild av förskolans uppdrag.

Vad överraskade dig?

– Att omsorgen – trots sin starka förankring i förskolans tradition – är ett så svårfångat fenomen. När jag förde omsorg på tal möttes jag av tystnad från förskollärarna. I ett fall hänvisades jag till småbarnsavdelningen – där man tänkte att omsorgen nog var synligare.

– Jag överraskades också av hur stort ansvar som förskolepedagoger tar. Det är verkligen något som politiker borde fundera över. Jag är positiv till att det i underlaget för förskolans nya läroplan ges uttryck för att omsorg som begrepp måste definieras tydligare. Jag hoppas att min avhandling kan bidra till det.

Vem har nytta av dina resultat?

– Förskollärare, lärarstudenter och även skolledare och skolpolitiker, men kanske också föräldrar.

Susanne Sawander