Förskoleklassen som övergångszon

Helena Ackesjö följde en grupp barn från förskolan till årskurs 1, genom flera övergångar mellan skolformer. Att komma till en ny grupp ställde krav på att barnen anpassade sig och byggde nya kamratrelationer. Några av barnen upplevde övergångarna som hotfulla.

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Jag är utbildad fritidspedagog, och efter några år på fritidshemmet sökte jag en tjänst som lärare i förskoleklass. Det blev en utmaning, då jag ständigt tvingades reflektera över förskoleklasslärarens uppdrag och roll. Vad är det förskoleklassen ska bidra med? Vilken yrkesroll krävs? Samtidigt läste jag en magister i pedagogik. Både min magisteruppsats och min licentiatavhandling handlade om förskoleklasslärarens yrkesroll.

Vad handlar avhandlingen om?

– Barns övergångar till och från förskoleklass. Jag har följt en grupp barn under 18 månader i förskola, förskoleklass och årskurs 1 och i övergångarna mellan dessa tre skolformer. När jag inledde min studie hade jag förskoleklassen i fokus, men allt eftersom har fokus förskjutits mer och mer till övergångar, identitetskonstruktioner och begreppet kontinuitet. Detta är ett forskningsfält som är relativt litet nationellt, men något mer omfattande studerat internationellt. I avhandlingen är barnens perspektiv i fokus, vilket gör att barns röster om övergångarna är det som beskrivs.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Resultaten visar att övergångar är processer präglade av diskontinuiteter i exempelvis miljöer och relationer, något barnen måste hantera. Frågan är hur enkelt det är att skapa kontinuitet i övergångar mellan skolformer. Kontinuitet kan beskrivas som skapande av sammanhang. Sammanhang och övergång är dock begrepp som i sig själva kan verka motstridande utifrån avhandlingens resultat. Man utgår alltid från att kontinuitet är något bra, men ur barnens perspektiv behöver det inte vara så.

– Tvärtom kan diskontinuiteter hjälpa barnen att tydliggöra gränsen till den nya skolformen och bidra till att denna blir enklare att tolka. Barnen går in i förskoleklassen och tänker att de börjar skolan. De vill ha svårare uppgifter och läxor, medan lärarna försöker bygga upp en kulturell kontinuitet där förskolan och förskoleklassen liknar varandra. Vissa av barnen gör motstånd och vill ha ett tydligare brott mellan de två skolformerna.

– I resultatet träder också förskoleklassens pedagogiska poäng som övergångszon fram. Dagens utbildningspolitiska förslag och reformer tenderar att gå i linje med en utveckling av ett granskningssamhälle där formaliserad undervisning, tidigare betyg och ökad bedömning betonas mer än hur vi ska behålla och vidareutveckla barns intresse, lust och nyfikenhet att lära.

– Poängen med förskoleklassen är att den utgör en plats där barnen får tid att anpassa sig till nya förutsättningar utan yttre krav på prestationer. Under ett läsår får barnen möjligheter pendla mellan skolans och förskolans kulturer, vilket gör att förskoleklassen kan bidra till en ”mjuk övergång” till skolan. Hur förskoleklassåret och övergångarna till och från det hanteras skulle därmed kunna få effekter på barnens fortsatta skolgång och fortsatta lärande.

Vad överraskade dig?

– Det var att barngrupperna splittrades så många gånger. Under bara ett par år i slutet av förskoletiden och i de första skolåren är barnen med om återkommande relationella splittringar, där hänsyn inte alltid tas till barns behov eller önskningar. För en del barn blir övergångarna hotfulla. De tvingas lägga mycket energi på att bygga upp gemenskaper i den nya gruppen. Trygghet föregår ofta lärande – är men inte trygg är det svårt att lära. När man frågar barnen vad en bra övergång är svarar de: när alla får göra samma övergång samtidigt.

Vem har nytta av dina resultat?

– I första hand tror jag att lärare i förskola, förskoleklass och skola kan ha glädje av mina resultat. Jag tror att de kan finna igenkänning och kanske hitta kraft att förändra eller förbättra sin egen praktik. Jag tror och hoppas att även rektorerna i de olika skolformerna kan ha intresse och glädje av resultaten, och att de kan använda dem för att utmana och utveckla sina rutiner kring barns övergångar mellan skolformer. Jag hoppas också att avhandlingen kan bli en av flera röster i debatten om de föreslagna politiska förändringarna av förskoleklassen och barns skolstartsålder.

Annelie Drewsen