Förskolebarn guidas i naturlärande
Förskolans pedagoger arbetar aktivt med att guida barn mot vad som är viktigt att kunna om natur, men det är inte säkert att pedagogerna alltid tänker att det är naturlärande. Det menar Susanne Klaar, som vill vidga förståelsen för vad naturlärande i förskolan handlar om.
Född 1964
i Borås
Disputerade 2013-01-18
vid Örebro universitet
Naturorienterad utbildning i förskolan: Pragmatiska undersökningar av meningsskapandets individuella, sociala och kulturella dimensioner
Varför blev du intresserad av ämnet?
– Jag är utbildad förskollärare och lärare i matematik och NO i år 1-7. Idag är det mycket fokus på NO i förskolan och det ställs krav på förskollärare att utbilda barn i naturvetenskap. Det mötet mellan förskoledidaktik och ämnet tycker jag är intressant.
Vad handlar avhandlingen om?
– Om naturlärande som sker i praktiken. Jag har tittat på barn mellan 1-3 års ålder i deras uteaktiviteter när de möter naturen tillsammans med förskolans pedagoger. I forskning är det relativt stort fokus på barns naturvetenskapliga begreppsförståelse och på förskolepedagogers bristande naturvetenskapliga ämneskunskaper. Förskollärarutbildningen är i många fall inne på samma spår och vill ge studenterna mer utbildning i naturvetenskap som går mot en skolförberedande förståelse för vad naturlärande handlar om. Jag vill utmana det, och vidga förståelsen för vad naturlärande i förskolan handlar om.
Vilka är de viktigaste resultaten?
– Att den naturorienterande utbildningen i förskolan är mångfacetterad och pågår i en relation mellan omsorg och lärande, där pedagogerna guidar barnen i lärandet. Den handlar om att vara ute varje dag, att få uppleva och undersöka och leka med olika material. Den handlar också om att det ska vara härligt att vara ute och att visa omsorg om naturen. Naturlärandet som finns i den relationen handlar även om en autonomi som är viktig i förskolan – att barn ska få bestämma själva.
– Ett annat resultat handlar om hur man kan utveckla metoder när barnen är små och inte själva kan berätta hur de skapar mening. Ta exempelvis en pojke som går upp för en isig backe, hur han ändrar sitt sätt att agera för att till slut komma upp för backen. Det är ett sätt att förstå hur naturen fungerar och innebär ett meningsskapande. I avhandlingen knyter jag samman olika metoder för att undersöka barns meningsskapande och jag har utvecklat ett reflektionsverktyg som kan användas i pedagogisk dokumentation för att förstå barns lärande.
Vad överraskade dig?
– På ett sätt överraskar allt när man kommer in i en verksamhet där det händer mycket spännande saker, även om de egentligen inte är så ovanliga eller konstiga.
Vem har nytta av dina resultat?
– Jag vill bidra till en kritisk och fördjupad diskussion kring vad natur är och kan vara i förskolan, som förhoppningsvis kan vara till nytta för förskollärare i praktiken.
Åsa Larsson