Förskolebarn använder kroppen när de matematiserar

Innan förskolebarn har utvecklat ett verbalt matematiskt språk fullt ut använder de sin kropp för att visa vad de kan om matematik och geometri. Därför är det viktigt att titta på barnens kroppsliga handlingar för att förstå deras matematiska kunnande, visar Gabriella Gejard i sin avhandling.

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Jag är förskollärare i botten och har arbetat inom förskolan sedan tidigt 80-tal. När jag arbetade på en montessoriförskola växte mitt intresse för matematik i förskolan fram. Sedan har jag alltid varit intresserad av forskning om förskolan. Under en åtta månader lång period har jag varit ute på två förskolor och observerat deras matematiska arbete. Att jag kom att fokusera på just geometri berodde på att en av förskolorna hade det som ett centralt innehåll under tiden för fältarbetet.

Vad handlar avhandlingen om?

– Avhandlingen handlar om matematiserande i förskolan. Matematiserande undersöks som något barn och pedagoger gör tillsammans i samspel i olika aktiviteter. Jag har videofilmat aktiviteter där pedagoger organiserar för matematiskt utforskande och aktiviteter som barnen själva tar initiativ till, i exempelvis bygg- och konstruktionshörnan. Jag är intresserad av matematiserandet som pågår i båda de här undervisningssituationerna i förskolan.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Om man vill förstå förskolebarns matematiserande och hur de lär sig matematik så räcker det inte med att studera det barnen säger. Att lära sig om exempelvis geometriska former handlar istället om att på ett koordinerat sätt använda sig av tal, kropp och materiella resurser. I avhandlingen visas exempelvis hur ett barn använder kroppsliga resurser och ritar en rektangelform med arm och handrörelser framför sig i luften när barnet ”förklarar” den form som finns på barnets tröja. I samma aktivitet visar ett annat barn upp kunskap om cirkelns runda form när barnet kurar ihop sig till en boll. De här barnen visar upp ett kroppsligt kunnande om geometriska former. Resultaten visar att det är viktigt att ta hänsyn till de kroppsliga handlingar som barnen använder för att förstå deras matematikkunnande, eftersom de inte har utvecklat ett verbalt matematiskt språk ännu.

– Ett annat resultat som jag vill lyfta fram är vikten av att man som pedagog tydligt ramar in de aktiviteter som man organiserar i sin undervisning. Att man är tydlig med vad man förväntar sig av barnen. Jag studerade en aktivitet där en pedagog och några barn först läste en bok om geometriska former och där barnen sedan målade geometriska former. Jag tittade bland annat på vad barnen tog med sig kunskapsmässigt mellan de båda aktiviteterna. I studien blev det tydligt att ett av barnen inte förstod vad pedagogen eftersökte när barnet målade geometriska former, medan samma barn visade stora kunskaper om samma former i läsaktiviteten. Eftersom matematikundervisning är centralt även i förskolan numera blir det viktigt att undersöka hur det tar sig uttryck i den vardagliga verksamheten, inte minst som underlag för diskussion till pedagogisk utveckling.

– Matematikundervisning i förskolan kan alltså förstås som interaktiva processer och inte bara som ett resultat av en pedagogs handlingar. Samtidigt har pedagogen det övergripande ansvaret för att skapa förutsättningar för barns matematiska utveckling, vilket kräver att kunskap om barns lärande och matematik integreras.

Vad överraskade dig?

– Jag både överraskades och imponerades av pedagogernas arbete. Att barnen talar om formers egenskaper som sidor och hörn är pedagogernas förtjänst. Jag vill också lyfta fram barnen som har ett fantastiskt engagemang och kunnande. Som exempelvis när barnen och en pedagog satt och läste en bok tillsammans och det i boken fanns geometriska former. Då förstår barnen genast att de måste räkna hörn och sidor för att komma fram till att det är en pentagon eller en kvadrat. Det är en kunskap som man får av undervisning och som tidigare forskning visat vara betydelsefull.

Vem har nytta av dina resultat?

– Jag hoppas att resultaten kan bidra till samtalet om matematik i förskolan, både bland yrkesverksamma pedagoger och deras chefer, blivande förskollärare och forskare.

Åsa Lasson