Förskolans utemiljö ger barn inflytande över leken

Såväl den sociala som den fysiska miljön på förskolans gård påverkar barnens möjligheter att vara delaktiga och utöva inflytande över den egna leken. Närvarande pedagoger bidrar till att flertalet barn kommer in i leken, visar Karin Engdahl i sin avhandling.

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Egentligen handlar det om två intressen som jag har. Dels intresset för frågor om barns delaktighet och inflytande, dels intresset för miljöfrågor. Båda kan relateras till olika dimensioner av hållbarhetsfrågor och hållbar utveckling och det har jag burit med mig under de 20 år jag har arbetat som förskollärare.

Vad handlar avhandlingen om?

– I korthet handlar den om barns möten i en pedagogisk utomhusmiljö, i det här fallet förskolegården. Hur kan delaktighet och inflytande se ut på förskolegårdar? Hur realiseras det i praktiken ute på gården? Jag har studerat tre förskolegårdar belägna i den norra delen av Sverige, och företrädesvis barn som är 3–5 år.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Att majoriteten av barnen på de här tre förskolegårdarna har relativt goda förutsättningar att utöva inflytande och delaktighet i den miljö jag har studerat. Samtidigt kan man också säga att det är avhängigt vilket erkännande barnen får av kamrater och pedagoger, men att den fysiska miljön spelar in, till exempel hur stor gården är. Alla tre förskolorna som ingår i undersökningen hade stora gårdar med en varierad pedagogisk miljö. Det gör att barnen kan uppsöka andra platser när det blir konflikter eller har möjlighet att vara i fred och inte bli störda i sin lek. Även tidigare forskning har visat att förskolegårdens storlek har betydelse för hur barns lek utvecklas.

– Den sociala miljön har betydelse även ute, till exempel att barnen är trygga med varandra, med pedagogerna och med det material som erbjuds på gården. Jag har också sett att barnen har stora möjligheter att välja utifrån egna intressen och de platser där de känner sig bekväma och trygga. Det gör att de kan styra sin egen lek i hög grad och utöva inflytande och delaktighet. Miljön måste vara omväxlande eftersom barn tycker om olika saker.

– Det är flera faktorer som samspelar med varandra och vad som är viktigt varierar från situation till situation. Men en sak som återkommer är pedagogernas förhållningssätt, att de är närvarande. Inte på ett sådant sätt att de går in och styr och avbryter utan är medlekande och kan hjälpa barnen att välja och hitta på något när det behövs. Det var tydligt på de här tre förskolorna att personalen generellt var väldigt närvarande, fanns till hands och hade nära relationer till barnen.

Vad överraskade dig?

– Det var att det trots att personalen var så närvarande fanns barn som blev exkluderade och inte kom in i leken på ett bra sätt under längre perioder. Det kan vara svårt att upptäcka i utemiljön. Barnen kunde exkludera varandra utan att pedagogerna upptäckte det. Som pedagog kan man inte vara nog observant och måste ständigt vara uppmärksam på vad som gör att barn utesluts. Den som inte får komma in i kamratgruppen kan inte vara delaktig och utöva inflytande. Det blir i förlängningen ett demokratiproblem.

Vem har nytta av dina resultat?

– Alla verksamma pedagoger och förskollärare, men även förskolechefer, politiker och de som planerar fysisk miljö för barn. Resonemangen om förskolegårdens storlek är aktuella och värda att diskutera mer. Om man ser på hur gårdar planeras idag är det inte alltid man har tillgång till den ytan som förskolorna har i min studie, framförallt inte i större städer. Det saknas i dagsläget riktlinjer för hur stora förskolegårdar ska vara, något som kan leda till stora skillnader i barns förskolemiljöer.

Annelie Drewsen