Ungdomar måste alltid förhålla sig till de människor de möter, och till deras situation. Silvia Edling ifrågasätter bilden av att ungdomar blir bättre på att främja andra människors välbefinnande genom kunskap. Hon visar hur deras motvilja för till exempel svaghet inte försvinner, utan är något som ständigt kräver bearbetning.

Att svenska läromedel granskades under drygt 50 år är okänt för många. Anna Johansson Harrie har studerat den politiska debatten kring frågan och sett att granskningen delvis var ett sätt för politikerna att styra skolans innehåll. Men hon visar också att granskningen inte alltid hade det fokus som politikerna avsåg.

Annika Lantz-Andersson tycker att digitala läromedel erbjuder mycket positivt i skolan, men menar samtidigt att vi måste bli medvetna om hur eleverna använder dem. Det finns bland annat en tendens att eleverna skyller svårigheter som uppstår på funktionen hos det digitala läromedlet, i stället för på sig själva.

Varför har musik blivit ett killämne på gymnasiet, undrade musikläraren Åsa Bergman. När hon följde en högstadieklass för sin avhandling fick hon svaret: musiklektionerna är anpassade efter rockbandskillarna.

Vad man som barn har med sig hemifrån, i form utbildningstillgångar eller ekonomiska resurser, är avgörande för vad man väljer att läsa på högskolan. Ida Lidegran har sett att för många elitbarn är de höga antagningspoängen till en utbildning minst lika viktiga som utbildningens innehåll.

Lärandeprocessen är djupt förankrad i samspelet och kroppsspråket mellan lärare och elever. Det visar Helen Melanders avhandling som också pekar på att det inte finns något före och efter i lärande, utan att kunskap byggs upp av små steg och inte alltid i samma riktning.

Hur upplevs virtuella pedagoger i form av figurer som vi möter i olika dataprogram och spelar det någon roll för lärandet hur figurerna ser ut? Ja, utan tvekan, säger Magnus Haake som också varnar för virtuella stereotyper. Samtidigt har virtuella lärare en förmåga att utmana just stereotyper.

- Min tilltro till den traditionella grammatikundervisningen har minskat rejält. Det säger Ingela Valfridsson som funnit att det inte finns något samband mellan verbaliserbar grammatisk kunskap om bisatser och förmågan att producera sådana.

Det behövs mer tid i skolan för att diskutera och samtala med eleverna om matematik. Det konstaterar Lovisa Sumpter som i sin avhandling har sett att gymnasieelever ofta är alltför begränsade och osjälvständiga när det gäller hur de resonerar kring matematik.

I ett samhälle som fokuserar på problem måste vi lära eleverna att se det positiva som händer omkring dem. Vi måste också hjälpa dem att se sina egna styrkor, skriver Ulrika Bergmark i sin avhandling.

Medan byggelever rör sig mellan två olika världar har omvårdnadselever ett sätt att förhålla sig till skrivande. Maria Westman har i sin avhandling kartlagt allt skrivande i en byggklass och en omvårdnadsklass för att se vad skrivandet betyder för eleverna.

Manliga lärare har förväntningar på sig att vara riktiga män och pratar oftare än kvinnliga kollegor om arbetets sociala dimension. Unga kvinnliga lärare tror att ålder och etnicitet är viktigare än genusaspekter. Det visar Maria Hjalmarssons forskning.