Forskningen som vänder upp och ner på NO-undervisningen

Det är en myt att eleverna är ointresserade av naturvetenskap och teknik. Det eleverna vill lära sig blir de inte undervisade i. Men populärvetenskapliga tv-program har förstått vad ungdomarna vill ha. Anders Jidesjös forskning problematiserar ungdomars NO-intresse.

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Jag var lärare från början och hade en matte- och fysiktjänst på högstadiet i fem år. Då ställdes jag inför utmaningen att eleverna inte alltid uppskattade ämnet lika mycket som andra ämnen. Jag hade inga planer på doktorandstudier och forskning tills jag fick halvtidsuppdraget att genomföra ROSE-studien i Sverige, som undersöker elevers intresse och attityder till naturvetenskap. Sedan blev jag uppmanad att söka till den då nya nationella forskarskolan i naturvetenskapernas didaktik.

Vad handlar avhandlingen om?

– Det är en sammanläggningsavhandling med fem artiklar som baseras på den svenska empirin i ROSE-projektet. Den första artikeln har ett elevperspektiv, den andra ett lärarperspektiv, den tredje ett åldersperspektiv, den fjärde ett medieperspektiv och i den femte artikeln knyter jag ihop med fördjupad statistik.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Eleverna har stort intresse för naturvetenskap och teknik, men intresse och erfarenhet skiljer sig åt mellan pojkar och flickor. Och bara de som valt NV-programmet på gymnasiet uppskattade grundskolans NO-undervisning. Det visar sig också att det eleverna säger sig vilja läsa mer om undervisar lärare lite om. Det finns en undervisningstradition i skolan som bör brytas. Dessutom beror skillnaden i intresse hos eleverna på ålder. Yngre elever är mer faktaorienterade, medan äldre elever efterfrågar samhällskopplingar och vad som är nyttan med undervisningen. Här går policydebatten på tvärs mot forskningen. Vi behöver tänka mer kring innehållets progression. I sista artikeln jämför jag elevernas intresse med Discovery Channels programutbud. Där blev det full matchning! Medierna har populariserat naturvetenskap och teknik och skolan har inte hängt med. Hur skulle man kunna hjälpa lärare och utbildning så att de kan använda samhällsutvecklingen som en resurs?

Vad överraskade dig?

– Att det var en sådan perfekt matchning med medierna. De 20 intresseområden som eleverna lyfter ligger väldigt nära Discovery Channels programutbud. Jag behövde ta ett medieteoretiskt perspektiv, vilket var som att läsa en ny grundutbildning. Överraskande nog är det medieteoretiska fackspråket lysande för att uttrycka problematiken med NO- intresset.

Vem har nytta av dina resultat?

– Skolverket och Skolinspektionen, som har uppdraget att utveckla undervisningen. Men också lärare. Och kommunerna, som har uppdraget att fortbilda lärare. Vilka förutsättningar får lärare att förstå den nya situationen som skolan befinner sig i så att de inte fortsätter att göra optiska bänken, som eleverna inte förstår varför de ska lära sig? Lösningen kanske inte finns i skolan utan i samhällsutvecklingen.

Din forskning har blivit vida uppmärksammad. Hade du någon aning om att det skulle bli så stort?

– Nej, jag hade ingen känsla av det. Man kan sitta och ha idéer om hur man ska undervisa i NO. Men det finns en poäng att jobba vetenskapligt, att följa empirin och inte spekulera. Det var en slump att jag satt uppe en sen kväll, blippade på tv:n och kollade programtablåer. Den medieteoretiska ansatsen har bäring på hela ROSE-studien och inordnar resultaten i ett internationellt sammanhang.

Gunilla Nordin