Förhandlingen om Nordens historia i läroböckerna

Trots de bästa intentioner att berätta en gemensam nordisk historia lyckades inte historikerna bortse från respektive lands nationella myter. Det visar Henrik Åström Elmersjös avhandling om den nordiska historieläroboksrevisionen mellan 1919-1972.

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Som gymnasielärare har jag alltid fascinerats av elevers olika sätt att internalisera historiska kunskaper. Hur förhåller de sig och hur de sätter in sig själva i historien? Detta har gett mig ett intresse för ur olika kulturella perspektiv påverkar historien.

Vad handlar avhandlingen om?

– Jag har undersökt föreningarna Nordens historieläroboksrevision från 1919 till 1972. Revisionen var ett försök att nå en överenskommelse om en delvis gemensam nordisk historia och men syftade också till att presentera ett fredligt hörn av världen för det internationella samfundet. Den nordiska läroboksrevisionen hade också stor pondus, inte bara inom Norden. Jag har tittat vad ett sådant här arbete kan säga om historiekulturell interaktion och hur olika historiekulturer påverkar varandra men också på själva organiseringen av revisionen.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Att det även med de bästa intentioner är oerhört svårt att skapa en historisk identitet som inte är kopplad till nationell identitet. Den nordiska historeläroboksrevisionen ville verkligen beskriva en gemensam nordisk historia men lyckades ändå inte undvika att fastna i nationella ställningstaganden. En vanligt förekommande åsikt är att historieböckerna släpar efter forskningen. Men min avhandling visar att historikerna själva i hög grad ställde sig bakom de nationella historiebeskrivningarna.

Vad överraskade dig?

– Att diskussionen inom den nordiska historieläroboksrevisionen var så pass politisk som den var. Syftet med hela revisionen var ju att avpolitisera historiebeskrivningen och istället lyfta fram en mer vetenskaplig diskussion. Likväl hade historikerna inom historieläroboksrevisionen svårt att se de andra nationernas perspektiv.

Vilka har nytta av dina resultat?

– Min avhandling visar hur man med hjälp av ett diskuterande källmaterial kan säga något om hur historiekulturell förändring går till och det hoppas jag att den historiskkulturella forskningen kan dra nytta av. Men även lärare och läroboksförfattare har nytta av resultaten. I dag befolkas klassrummen av elever från olika kulturella kontexter, det ställer krav på historieundervisningen – historia är ett ämne som måste berättas utifrån flera olika perspektiv.

Susanne Sawander