Förhandlingar om normalitet närvarande i skolans vardag

Normer och förväntningar kring ålder, genus och sexualitet har betydelse även för de yngre barnen i skolan, visar Jenny Bengtssons avhandling.  ”Normer är viktiga för att skapa gemenskap och mening i tillvaron. Men det finns en annan sida där normer utesluter och definierar ut vissa som inte passar in”, säger hon.

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Jag är intresserad av skolan som arena för normalitets- och identitetsskapande. Frågor om hur vi uppfattar oss själva och andra och vad det får för konsekvenser är viktigt att undersöka. Inte minst är jag intresserad av skolan som en plats där normer, exempelvis kring genus och sexualitet, både upprepas och utmanas på olika sätt.

Vad handlar avhandlingen om?

– Om hur lärare och två klasser med elever i skolår 2 och 3 uttrycker och ifrågasätter normer och förväntningar kring hur man ska vara, eller kan vara, i skolan. Jag har inte enbart tittat i klassrummet utan har följt med i det vardagliga livet i omklädningsrum, i matsalen och på raster för att se vad som händer där.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Det handlar mycket om att synliggöra hur normer styr vem man kan bli kär i och hur man förväntas leva sitt liv. Det är något som har betydelse även för de yngre barnen i skolan. Även om barn och det som räknas till sexualitet inte är tänkta att höra ihop visar min studie på att det har betydelse för livet i skolan och eleverna måste hantera det på vissa sätt. Ett sätt för dem att hantera frågor om sex var att benämna det som något äckligt. Genom att ta avstånd kunde de närma sig ett laddat område och upprätta en distans där ”äckligt” blir ett sätt att hantera det. Ett annat sätt att förhålla sig till sex och normer kring sexualitet var att skoja och skämta om det.

– Ett viktigt resultat är att normer kanske inte är som mest verksamma eller påverkar som mest när de är entydiga. Därför är det viktigt att ständigt granska och ifrågasätta normer. För eleverna handlar det om att hela tiden anpassa sig till olika situationer och förhålla sig till att inte vara ett litet barn men inte heller tonåring – utan någonstans däremellan.

Vad överraskade dig?

– Det var framförallt det ständiga förhandlandet om vad det är som gäller. Hur man ska vara som flicka eller pojke eller i en viss ålder. Eleverna var medvetna om, och kunde förhålla sig till, att det finns starka förväntningar på hur man ska vara och bete sig.

Vem har nytta av dina resultat?

– Alla med intresse för skola, genus och normalitetsfrågor, särskilt bland de yngre åldrarna.

Åsa Lasson