Fördjupad förståelse för åskådare kan förebygga mobbning
Åskådares motivation att försvara den mobbade kan påverkas, bland annat har föräldrarnas beteende en stor betydelse. Men frågan är mer komplex än vi tidigare trott, visar Nathaniel Oliver Iottis avhandling.
Bor i Malmö
Född 1992
Disputerade 2024-02-09
vid Lunds universitet
Against the turning away. Understanding the relationships of bystander motivation and behaviors to school bullying
Varför blev du intresserad av ämnet?
– Mobbning är en social process och en viktig del av barns erfarenheter. Det gör området intressant för mig som är utvecklingspsykolog och alltid har varit fascinerad av gruppbeteenden. Tidigare forskning visar att åskådarna spelar en stor roll för om mobbning äger rum eller inte, men vi behöver veta mer om vad som motiverar dem att ta den mobbade i försvar. Det är där min avhandling kommer in i bilden.
Vad handlar avhandlingen om?
– Avhandlingen handlar dels om hur relationen ser ut mellan åskådarnas motivation och vilka roller de antar vid mobbning, dels om vad som kan påverka denna motivation. Jag utgår från den så kallade självbestämmandeteorin (SDT), som delar in motivation i olika typer beroende på om den grundar sig på yttre kontroll eller inre övertygelse. Analysen består av statistisk bearbetning av enkäter från grundskolor i Sverige och Italien.
Vilka är de viktigaste resultaten?
– Det viktigaste resultatet är att vi har identifierat fyra olika motivationsprofiler som har samband med åskådarnas beteende vid mobbning. Vi såg att autonom motivation – det vill säga motivation som bygger på egen acceptans eller integration av vissa värden – gjorde åskådarna mer benägna att försvara den mobbade, men också att yttre kontroll spelade roll. I själva verket var kombinationen av olika typer av motivation viktigare än förekomsten av varje motivationstyp för sig.
– Vi såg även att det som vi kallar en autonomistödjande uppfostran, där föräldrarna uppmuntrar och stödjer barnen att själva reflektera och ta ställning, var förbunden med de motivationsprofiler som fick åskådare att försvara den mobbade. En sådan uppfostran var även relaterad till mindre trots mot vuxna och lägre nivåer av oro, depression och stress. Den goda nyheten är att när vi förstår de här sakerna så kan vi påverka dem.
Vi såg även att det som vi kallar en autonomistödjande uppfostran, där föräldrarna uppmuntrar och stödjer barnen att själva reflektera och ta ställning, var förbunden med de motivationsprofiler som fick åskådare att försvara den mobbade.
Vad överraskade dig?
– Upptäckten av motivationsprofilerna: att det inte alltid räcker med en stor inre motivation för att någon ska försvara den mobbade, utan att den yttre motivationen också kan spela roll. Kontentan är att åskådarnas motivation är mer komplex än vi tidigare har trott. Men jag blev också överraskad av att föräldrarnas beteende hade en så stor betydelse.
Vem har nytta av dina resultat?
– Skolpsykologer, kuratorer och andra som utvecklar interventioner mot mobbning i skolan. Men även lärare kan ha nytta av att känna till att de här motivationsprofilerna finns och att autonomistödjande uppfostran är bra både för att minska mobbning och rent generellt – sedan tidigare vet vi att den är gynnsam för elevernas studieresultat och trivsel i skolan. Jag vill dock betona att detta inte är någon mirakelkur, utan att det krävs många olika åtgärder för att motverka mobbning i skolan.