För lite fokus på yrkesspecifika texter i den gymnasiala lärlingsutbildningen

Vård- och omsorgselever får inte öva sig tillräckligt på att läsa och skriva de texter som behövs i yrket, under sitt arbetsplatsförlagda lärande. De går därför miste om den aspekten av yrkeskunnande, konstaterar Enni Paul i sin avhandling.

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Jag har en bakgrund som gymnasielärare i svenska på yrkesprogrammen och är intresserad av vad elever läser och skriver i sina yrkesämnen och när de gör sitt arbetsplatsförlagda lärande, APL. När jag påbörjade min forskarutbildning kunde jag konstatera att både samhället och yrkesarbetet blir mer textualiserat. Jag har funderat på hur det påverkar yrkesutbildningen och då särskilt lärlingsutbildningen som var ny i GY11. Det som intresserade mig var vilket lärande elever får ta del av på arbetsplatsen när det kommer till läsande och skrivande.

Vad handlar avhandlingen om?

– Om skriftbruk i gymnasiets lärlingsutbildning. Jag har följt hur vård- och omsorgselever läser, skriver och använder texter när de är på APL. I avhandlingen har jag intervjuat elever, lärare och handledare och följt elever och skuggat dem på arbetsplatserna. Jag har även samlat in texter och skoluppgifter i samband med deras arbetsplatsförlagda lärande och jag har fotat eller skrivit av texter som de får skriva på arbetsplatserna.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Jag har datamaterial från fyra olika skolor och det är stor skillnad på vad eleverna får möta för skriftbruk, beroende på hur varje skola ordnar APL, om eleverna är inom sjukvården eller inom den sociala omsorgen, men även inom olika avdelningar på en arbetsplats. Arbetsplatserna har sällan en plan för hur eleverna ska få delta i skriftbruk. De ser inte riktigt det som ett lärandeområde och eleverna får inte tillgång till den typen av arbetsuppgifter där man tillsammans med andra får skriva texter som behövs i arbetet eller delta i sådana situationer där de kan komma åt skriftbruk. Textanvändning på arbetsplatserna är ofta ”osynligt”. Jag kunde också se att skoluppgifterna ofta handlar om andra saker än det som man skriver om på arbetsplatserna. Eleverna får exempelvis skriva loggböcker om hur dagen har varit och vad de gjort för uppgifter men de får inte öva på den typen av texter som man behöver i arbetet och får därför inte tillgång till lärandet i att skriva de texterna.

– Skriftbruket skulle kunna ta form som en aspekt av yrkeskunnande i lärlingsutbildningen, men då behöver yrkesteori och yrkespraktik överbryggas bättre och kopplas mer till varandra, i samverkan mellan skola och arbetsplats.

Vad överraskade dig?

– Det som överraskade mig var elevernas egen handlingsberedskap. De var aktiva i att försöka få tillgång till det som de såg som centrala saker, som att exempelvis skriva på dator. De ägnade sig också åt att söka fakta och förklaringar på eget initiativ, när de inte kom åt yrkesteoretiskt kunnande i den grad de önskade på arbetsplatserna. De kunde också använda det yrkesteoretiska kunnande de utvecklat i skolan för att ifrågasätta negativa praktiker som utvecklats av viss personal på en del arbetsplatser.

Vem har nytta av dina resultat?

– Alla som arbetar med yrkeselever, både yrkeslärare och gymnasiegemensamma ämneslärare, och alla som är intresserade av yrkesutbildning och av hur man kan utveckla yrkeskunnande.

Åsa Lasson