Fokus på stavning när barn får bestämma skrivundervisningen

Medan lärare uppmuntrar barnens kreativa skrivande fastnar barnen själva i stavning och grammatik. Det visar Camilla Forsberg som forskat om skrivundervisningen i förskolan, förskoleklassen och grundskolan.

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Jag är ämneslärare i svenska och examinerad språkkonsult och har tidigare arbetat en hel del med studenter och deras skrivande. I mötet med dem har jag ofta slagits av hur många hemmasnickrade skrivregler studenterna har med sig från sin skolgång. Exempelvis att meningar inte får börja med ”och” eller ”men”. Faktum är att det inte finns några sådana regler i grammatikboken. Det här fick mig att fundera på hur skrivundervisningen ser ut i yngre åldrar, vad är det slags skrivande som lärs ut i skolan?

Vad handlar avhandlingen om?

– Om hur skrivundervisningen ser ut i förskola, förskoleklass och grundskola upp till årskurs 3. Avhandlingen bygger på observationer från planerade skrivaktiviteter, dels för tre- till femåringar i två olika förskolegrupper på en förskola, dels i en grundskola från förskoleklass upp till årskurs 3. Vad jag fokuserat på vid observationerna är vad läraren lyfter fram och tycker är viktigt att påpeka i skrivundervisningen. Totalt medverkar två förskollärare och fem grundskollärare, som också har intervjuats.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Resultaten är spännande eftersom de tydligt visar att det är barnen som driver den så kallade färdighetsdiskursen medan lärarna försöker stimulera barnens kreativitet. Det här yttrar sig genom att barnen och eleverna ofta frågar om skrivregler och stavning. Lärarnas intention är snarare den motsatta, de vill få i gång barnens skrivande, ”skriv bara, vi rättar sedan”. Men den strategin fungerar inte, barnen kommer inte vidare förrän de fått svar på sina frågor. Eftersom lärarna också lägger stor vikt vid delaktighet och att följa barnens intresse blir effekten än mer fokus på just stavning och grammatik. Det här mönstret syns även bland de riktigt små barnen. Hemmasnickrade skrivregler som jag stött på hos högskolestudenter, såg jag däremot inte alls vid observationerna.

– I studien skrev grundskoleeleverna ofta på datorer. Man skulle kunna tro att det var ett hjälpmedel för dem, men det visade sig vara tvärtom. Datorernas stavnings- och grammatikkontroll stoppade skrivflödet då eleverna körde fast när de såg ett rödmarkerat felstavat ord. I avhandlingen belyser jag också att färdighetsdiskursen i läroplanen för skrivundervisningen blir mer alltmer framskriven ju högre upp i årskurserna man kommer. Med mina resultat som bakgrund innebär det att utrymmet för det kreativa skrivandet i skolan blir väldigt begränsat.

Vad överraskade dig?

– Att barnen var så aktiva, de deltar inte i undervisningen, de gör den. Men jag förvånades också över att det är barnen som driver färdighetsdiskursen. Jag har inte gått djupare in på vad det här kan bero på, en tolkning är att barn har ett inneboende behov av att göra rätt.

Vem har nytta av dina resultat?

– På ett övergripande plan hoppas jag att avhandlingen kan bidra till en diskussion om skrivundervisningen som inte alls har fått samma uppmärksamhet som barns läsande. Jag hoppas vidare att resultaten kan inspirera lärare att reflektera över sin egen syn på skrivundervisningen. En önskan är också att politiker och myndigheter med inflytande över läroplanen tar del av resultaten.

Susanne Sawander