Flerspråkighet en möjlighet i förskolan

Det finns pedagogiska möjligheter i arbetet på förskolor med en mångfald av språk. Förtroendefullt samarbete med föräldrar och lagom spännande utmaningar för barnen är framgångsfaktorer, visar Åsa Delblancs avhandling. 

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Jag har arbetat på både förskola och grundskola, och tycker att vi ofta har närmat oss de här frågorna i termer av att det är ett problem. I stället vill jag sätta ljuset på de pedagogiska möjligheterna och hur de kan vara en hjälp att utveckla olika perspektiv.

Vad handlar avhandlingen om?

– Det är tre olika studier som bygger på varandra. Den första studien handlar om hur barn i en flerspråkig förskola kommunicerar, och om vad som öppnar och stänger möjligheter för kommunikation. När den var klar tog jag avstamp i barnens språk och lek för att hitta möjligheter att utveckla verksamheten i delstudie två. Det är ett aktionsforskningsprojekt där en förskola skapade en flerspråkig miljö i samarbete med föräldrar. Det finns många möjligheter att utveckla verksamheten och bygga en känsla av samhörighet. Några konkreta exempel från arbetet var användningen av digitala verktyg, som en talande penna för att läsa upp text, och digitala inspelningar av föräldrar som talade sitt modersmål i filmer som barnen fick se.

– Studie nummer tre designades utifrån förutsättningarna under den förra stora flyktingvågen och där följde jag på arbetet i mångkulturella förskolor som hade tagit emot många nyanlända barn. Studien handlar om vilka arbetsmetoder som förskolorna hade funnit var gynnsamma. De satsade bland annat mycket på att lära känna föräldrar och bygga förtroende till exempel genom walk-and-talk där de visade runt i området och småpratade. Slutsatsen av den studien var att vi behöver ta vara på kontakten med föräldrarna och att samarbetet gav positiva resultat.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Inför en ny stor flyktingvåg som vi ser från Ukraina är det viktigt att synliggöra och ta vara på de tidigare erfarenheterna. När jag la samman resultaten från studierna fanns det några tydliga erfarenheter. Ett viktigt resultat är att man inte ska stanna i tanken om att enbart utgå från det barnen känner igen och känner sig trygga med. Tidigare forskning har betonat vikten av trygghet och igenkänning för utsatta barn. Det är viktigt, men det finns en annan sida också. Barnen behöver bygga nya erfarenheter och det kan vara skönt att lämna sina egna erfarenheter en stund och möta något annat. Även de här barnen behöver spänning och utmaningar och det var tydligt att det blev en positiv språkutveckling när det hände något nytt. Det kunde vara till exempel att det fanns ett nytt material, som att föräldrarna filmat sig själva.

– Ett annat viktigt resultat är att det blev tydligt hur viktigt det är med en förtroendefull relation till föräldrar. Det handlar inte om att sudda ut gränsen mellan förskola och föräldrar utan om att bygga en bra relation. Det är viktigt med avslappnad kommunikation så att det inte blir myndighetsmässigt, utan ett sätt att lära känna föräldrarna.

– Ett tredje resultat handlar om vad jag kallar ”fria” eller ”riktade handlingsområden”, vilket beskriver om barnen på egen hand upptäcker den pedagogiska miljön eller om pedagogerna hjälper till att rikta blicken mot miljön. Där visade det sig att det behövs skickliga pedagoger som visar barnen eftersom någon typ av riktning underlättar.

Vad överraskade dig?

– Jag fick revidera mina resultat när det gäller hur mycket fria möjligheter, det jag kallar fria handlingsområden, barn behöver. Det visade sig att det inte uppstod fler möjligheter i fria än i riktade handlingsområden.

Vem har nytta av dina resultat?

– Förskollärare kan ha nytta av resultaten i praktiken och få nya tips och idéer förhoppningsvis. Det skulle kunna vara en grund för verksamhetsutveckling. Även lärarstudenter kan ha nytta av den, liksom forskare inom området.

Susanne Rydell