Finländska klasslärare positiva till mångvetenskaplig undervisning

I den finländska läroplanen för grundskolan är mångvetenskaplig undervisning obligatorisk. Klasslärare som deltog i ett forskningsprojekt om undervisningssättet är positiva och anser att det tillför något viktigt till undervisningen. Det konstaterar Nina Mård i sin avhandling.

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Intresset väcktes när jag själv jobbade som klasslärare och Finland fick en ny läroplan år 2016. I den nya läroplanen finns inskrivet att alla grundskolor varje läsår ska genomföra arbetsperioder med mångvetenskaplig undervisning, där flera skolämnen kombineras för att främja elevernas helhetsförståelse av fenomen. Det saknades en teoretisk förståelse för vad det mångvetenskapliga egentligen innebär, och jag blev nyfiken på att undersöka vad det kan innebära i det finländska klassläraruppdraget.

Vad handlar avhandlingen om?

– Om hur klasslärare undervisar mångvetenskapligt. Jag har undersökt hur klasslärare genomför två mångvetenskapliga projekt i två olika skolor i årskurs 6. Det ena projektet kallar jag för Företagsamhetsprojektet och det andra för Renässansprojektet. Jag har intervjuat lärarna som har genomfört projekten och jag har även deltagit i klassrummen som en utomstående observatör och följt själva undervisningen. Jag har haft både ett allmändidaktiskt fokus och ett ämnesdidaktiskt fokus.

– Jag har intresserat mig för klasslärarnas undervisning i allmänhet, vilka mål de har ställt upp, vilket innehåll och vilka metoder de har använt. Men jag har också intresserat mig för hur ämnena historia och samhällslära undervisas i de mångvetenskapliga projekten, och hur lärarna överlag förhåller sig till ämnens betydelse inom mångvetenskaplig undervisning.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Utifrån resultaten har jag utvecklat en didaktisk modell för mångvetenskaplig undervisning. I modellen synliggör jag faktorer som är centrala i en mångvetenskaplig undervisningsprocess, och som lärare bör förhålla sig till. Det finns faktorer som jag kallar för beslutande faktorer, som är sådana som läraren i första hand beslutar om och tar i beaktande när hen planerar undervisningen. Men det finns också mer kontextuella faktorer som lärare inte alltid kan fatta beslut om, men som påverkar deras arbete i hög grad. Tanken med den didaktiska modellen är att den ska kunna användas av lärare som ett reflektionsverktyg, men också som ett underlag för konkret undervisningsplanering.

– I Finland har vi inte haft så mycket kunskap om hur mångvetenskaplig undervisning kan genomföras i praktiken, inte heller när det gäller undervisning i historia och samhällslära i årskurs 4 till 6. Så klassrumsobservationerna gav värdefulla insikter om det. Jag hittade inte några jättestora överraskningar, men ett resultat som är viktigt att lyfta fram är att lärarna i de två skolorna var väldigt samstämmiga och positiva till läroplanens krav på mångvetenskaplighet. De såg det som någonting bra och viktigt.

Vad överraskade dig?

– Det här samstämmiga positiva resultatet hos lärarna i relation till mångvetenskaplig undervisning. Tidigare studier har visat att klasslärare kan vara väldigt splittrade, och att det finns olika åsikter om mångvetenskaplig undervisning. Därför var det spännande att alla lärare som ingick i min studie var så positiva.

Vem har nytta av dina resultat?

– Både blivande och verksamma lärare har nytta av den didaktiska modellen. Den är väldigt konkret och någonting att ta fasta på när man planerar mångvetenskaplig undervisning. Även forskare inom det mångvetenskapliga fältet kan ha nytta av modellen. Den behöver prövas och utvecklas, men den utgör ett kunskapsbidrag till fältet. Jag hoppas också att beslutsfattare tar del av avhandlingens resultat, eftersom de ger värdefulla insikter i hur klasslärare både förhåller sig till, och praktiskt genomför mångvetenskaplig undervisning.

Av Åsa Lasson