Filmupplevelser viktiga för meningsskapande

Historisk spelfilm i undervisningen väcker ofta starka känslor hos elever. Men de behöver diskuteras – annars osynliggörs känslornas betydelse för elevernas historiska meningsskapande, menar Maria Deldén.

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Jag är själv gymnasielärare i historia och svenska och har liksom många andra lärare ofta använt spelfilm om historiska händelser i historieundervisningen. Samtidigt har jag ibland känt att det är något som skaver med det. Jag ville utforska området.

Vad handlar avhandlingen om?

– Det är en teoretisk avhandling som fokuserar på vad som händer när historisk spelfilm används i undervisningen och vad det betyder för elevernas förståelse av historia. Jag utvecklar begreppet historiefilms­litteracitet, vilket kan beskrivas som förmågan att analysera, tolka och värdera historisk spelfilm, både tanke- och känslomässigt.

– Jag har följt två gymnasieklasser på två olika skolor som fått titta på en rad olika historiska spelfilmer – allt från Titanic till Schindler’s list. Direkt efter att eleverna sett filmerna har jag frågat dem om vad de tyckte, kände och tänkte om den film de sett. Lärarna i historia har i sin tur intervjuats om intentionen med att visa filmen i undervisningen.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Att elevernas känslomässiga erfarenheter och tankar efter att ha tittat på historiska spelfilmer måste lyftas. Lärarnas utformning av uppgifter för redovisningen av arbetet med film i historieundervisningen handlar exempelvis om att eleverna ska granska och jämföra faktauppgifter.

– Men hos eleverna utlöser filmerna ofta starka emotionella reaktioner och tankar långt utanför det konkreta kunskapsområdet. Detta har att göra med spelfilmernas speciella berättarspråk. Ett exempel är en elev som såg filmen Iwo Jima om andra världskriget utifrån Japans perspektiv. Filmen hjälper eleven att omvärdera sin egen förståelse av krig, och det är också detta som eleven berättar om under intervjun – snarare än reda fakta om kriget och dess aktörer.

– Vad jag vill belysa är de problem som kan uppstå om eleverna inte ges möjlighet att i ett vidare perspektiv reflektera kring vad filmen väcker för känslor och vilka eventuella konsekvenser det får. Finns inte det utrymmet innebär det att delar av elevernas historiska meningsskapande blir osynligt för lärarna, samt att det inte skapas någon ökad förståelse hos eleverna. En sådan diskussion behöver inte ske i klassrummet, utan kan ske genom andra uttrycksformer som i loggböcker eller i samverkan med andra ämnen. Ytterligare en svårighet med historisk spelfilm är att om eleverna inte har tillräckliga förkunskaper finns det risk att spelfilm förstärker en onyanserad bild av en historisk händelse – snarare än att bidra till ökad historieförståelse.

– Sammantaget visar min avhandling att historisk spelfilm som pedagogiskt verktyg kan väcka djupt känslomässiga reaktioner hos eleverna och att reaktionerna behöver både medvetandegöras och synliggöras i relation till filmernas berättarspråk och förståelsen av det förflutna.

Vad överraskade dig?

– De resurser som finns i eleverna i form av de känslor och tankar som spelfilm väcker hos dem. Det här är i sig inga nya kunskaper, men min forskning visar att detta kan vara en potential till att utveckla elevernas historieförståelse.

Vem har nytta av dina resultat?

– Jag hoppas att de kan verka som teoretiskt stöd till lärare som vill fördjupa sina kunskaper om hur historieförståelse samspelar med elevers emotionella upplevelser, och som inspiration i det praktiska arbetet med spelfilm.

Susanne Sawander

Foto: Mattias Pettersson