Få uppgifter med problemlösning i läroböcker i matematik

Läroböcker i matematik ger gymnasieelever få möjligheter att arbeta med problemlösning. Läromedlen är sig lika världen över, konstaterar Jonas Jäder som granskat matematikböcker från tolv länder.

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Av flera skäl, dels det faktum att läroböcker till stor del styr vad eleverna lär sig, dels att tidigare forskning visar att uppgifter av rutinkaraktär inte är tillräckligt för att stötta elever i deras lärande av matematik. Samtidigt ägnas stor del av undervisningen i matematik åt övningsuppgifter som kan lösas genom att använda en välbekant metod. Som lärare i matematik på gymnasiet är jag själv en del av problemet. Men mitt syfte är inte att svartmåla vare sig lärare eller läromedlen utan att fördjupa förståelsen för problemlösning i ämnet.

Vad handlar avhandlingen om?

– För att ta reda på vilka möjligheter läroböcker ger elever att arbeta med problemlösning har jag granskat läromedel i matematik på motsvarande gymnasienivå från tolv länder, däribland Sverige, spridda över fem kontinenter och med bred spridning i internationella kunskapsmätningar.

– Genom observationer undersöks hur svenska gymnasieelever använder läroboken i matematik. Mer specifik, om och hur eleverna arbetar med rutinuppgifter eller problemlösning, om och hur de tar hjälp av sina kamrater och lärare. Vidare har ett mindre antal svenska elever intervjuats om vad de har för uppfattning av problemlösning i matematiken.

– I syfte att nyansera bilden av problemlösning har jag även utvecklat ett analytiskt ramverk för att skilja kreativa och konceptuella utmaningar inom problemlösning.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Att läromedel ger elever begränsade möjligheter att arbeta med problemlösning. Det gäller samtliga undersökta läroböcker. Innehållet rymmer få matematiska problem, i snitt cirka 10 procent och de är placerade i slutet av varje kapitel. Bland de uppgifter som inleder varje nytt kapitel och som ofta betraktas som de enklaste, är andelen så låg som 4 procent. I praktiken är det alltså väldigt få elever som stöter på och får arbeta med matematiska problem.

– Observationerna visar också att eleverna är betydligt mer trygga med övningsuppgifter av rutinkaraktär, många blir frustrerade när de inte kan lösa uppgiften med en välbekant metod.

– Avhandlingen visar också att det går att särskilja kreativa och konceptuella matematiska utmaningar. Ramverket kan användas för att ge en mer nyanserad bild av vad det innebär att arbeta med matematisk problemlösning men också som stöd i utformning, urval och användning av uppgifter i undervisningen.

Vad överraskade dig?

– Att läroböckerna var så lika världen över. Inte ens läroboken från Singapore stack ut. Jag hade visserligen förväntat mig en relativt låg andel problemlösningsuppgifter i böckerna men att den var så låg som fyra procent i början av kapitlen, det förvånade mig.

Vem har nytta av dina resultat?

– Framför allt hoppas jag att lärare ska ha det. Resultaten kan bidra till nya insikter kring problemlösning men också användas för att utveckla den egna undervisningen. Övriga grupper som kan ha nytta av resultaten är lärarutbildare, läromedelsförfattare liksom andra forskare.

Susanne Sawander