Etik ständigt närvarande i förskolans fostran

Airi Bigsten har undersökt hur förskollärare resonerar kring sitt handlande när det gäller fostran. Hon blev överraskad av hur etiskt grundat allt är som förskollärarna säger och gör i sin fostran av barnen – det handlar inte om att man följer regler för reglernas skull.

Varför blev du intresserad av ämnet?

Jag har alltid varit intresserad av den moraliska dimensionen i läraryrket. Jag har många gånger fått höra att jag är dålig på att sätta regler som förskollärare. Jag har funderat över om det är jag som är för snäll eller om andra är för hårda. Jag ville ta reda på vad förskollärare har för grund för sitt eget handlande.

Vad handlar avhandlingen om?

Om vilka bevekelsegrunder förskollärare har för sitt handlande. Jag har videofilmat samspelet mellan barn och förskollärare och jag har pratat med förskollärare kring situationer där de vill fostra barn till vissa värden. Jag har inte studerat vad som verkligen sker utan har intresserat mig för förskollärarnas resonemang kring deras egna handlingar.

Vilka är de viktigaste resultaten?

Ett resultat handlar om att förskollärare vill respektera barns unicitet, att varje barn är unikt och har rätt att vara det. Det finns självklart en gräns för hur unik du får vara eller hur olika du får agera – det har betydelse både för barnets möjlighet att bli en del av gemenskapen men också för att alla ska bli inkluderade i gemenskapen.

Ett annat resultat handlar om balansen mellan regelföljande och frihet, hur barnen förhåller sig till sina kamrater, hur de agerar och vilken ordning som finns på förskolan. Förskollärarna vill uppnå en ordning där barnen tar ansvar för det egna agerandet och får en förståelse för vilka regler som gäller. När barnen ges en viss frihet gör förskollärarna avvägningar för att se till att det inte skadar någon annan. Barnen ska få en förståelse för att deras handlingar har betydelse för de som finns runtomkring.

Ett tredje resultat handlar om barns existens. När barn upplever att de inte behärskar vissa saker ger förskollärare stöd och hopp åt dem, både här och nu men även i ett framtida perspektiv. Barnen får även lära sig att ta ansvar för gruppen och det relationella – att alla är ömsesidigt beroende av varandra.

Vad överraskade dig?

Hur etiskt grundat allt är som förskollärarna säger och gör i sin fostran av barnen. Det handlar inte om att man följer regler för reglernas skull – det finns en djupt etisk dimension bakom resonemangen för det egna handlandet.

Vem har nytta av dina resultat?

Förskollärare själva, de hinner kanske inte alltid fundera så mycket kring det egna handlandet och de saknar ett yrkesspråk. De situationsbeskrivningar och de begrepp som jag använder mig av för att få ett helhetsperspektiv på fostran kan göra det lättare för förskollärare att diskutera. Det är också viktigt för förskollärarutbildningen att synliggöra hur fostran kan förstås i sin komplexitet. Jag tror även att forskningen kring fostransfrågor kan ha nytta av mina resultat – det är ingen som har använt begreppen unicitet, ordning och existens för att beskriva fostran tidigare.

Åsa Lasson