Essäskrivande i undervisningen i Finland

Fakta

Anders Westerlund

Bor i Jakobstad, Finland
Född år 1967

Disputerade 2025-01-10
vid Åbo Akademi

Avhandling

Essäskrivande i gymnasiet. Lärares föreställningar om essän som skolgenre och essäistiska drag i elevtexter

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Jag skrev en magisteruppsats i litteraturvetenskap om essäistik på 1990-talet. När jag började arbeta som gymnasielärare och senare som lärarutbildare blev jag intresserad av det skrivdidaktiska perspektivet, och av att kombinera det med ett litteraturvetenskapligt perspektiv.

Vad handlar avhandlingen om?

– I Finland har gymnasiet inga yrkesprogram utan det är studieförberedande. Ungefär hälften av niorna fortsätter till det teoretiska gymnasiet som avslutas med en studentexamen. Sedan år 2007 är det enda ämnet som är obligatoriskt för alla som skriver studentexamen modersmål och litteratur, vilket innebär svenska i svenska skolor och finska i finska skolor. Modersmålsprovet består av två delar, textanalys och en skrivuppgift i form av en uppsats. Trots att provet är obligatoriskt så är instruktionerna ganska vaga när det gäller vilken genre det är som eleverna ska skriva i uppsatsen. Jag blev nyfiken på hur gymnasielärare tänker kring det, och hur de förbereder sina elever för att skriva studentexamen.

– Avhandlingen är en sammanläggningsavhandling med fyra artiklar där jag i en artikel har gjort en textanalys av elevtexter. I de övriga artiklarna har jag genom intervjuer undersökt lärares föreställningar om texterna. Kappan bidrar med en fördjupad diskussion om essän som genre.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Trots att det var gymnasielärare med lång erfarenhet som deltog i studierna så visar mina resultat att det är ganska svårt för dem att ringa in vilken genre som eleverna förväntas skriva i studentexamen. Det är lite anmärkningsvärt att inte ens lärarna riktigt kan sätta fingret på vad det är som förväntas av eleverna. Men när lärarna talar om vad som karakteriserar texter som får höga betyg så påminner det mycket om kännetecken för litterära essäer. Jag argumenterar därför för att man borde reformera studentexamen och göra essän till den genre som eleverna ska skriva, eftersom det skulle underlätta för alla att veta vad det är som gäller. Om man tänker på läroplanens skrivningar om bildning och demokratifostran, så är essän också en form som betonar kritiskt tänkande och reflektion. Så det är mycket i essän som stödjer det som läroplanen redan talar om, och jag menar att essän är en värdefull form av skrivande som borde betonas mer i undervisningen.

Jag menar att essän är en värdefull form av skrivande som borde betonas mer i undervisningen.

Anders Westerlund

Vad överraskade dig?

– En överraskning var kanske att det var ganska lite överraskningar. Eftersom jag har erfarenheter som gymnasielärare så är det klart att jag känner igen väldigt mycket av det som de andra lärarna berättar. Men en överraskning var hur rikt intervjumaterialet var och att jag kunde få så mycket information om lärarnas tankar och resonemang om studentexamensuppsatsen och elevers skrivande.

Vem har nytta av dina resultat?

– Svensklärare på gymnasiet har mest utbyte av resultaten, men även andra med intresse för skrivundervisning. Avhandlingen är också ett inlägg i debatten om studentexamen i Finland. Något som jag inte kommer in på i avhandlingen är det här med artificiell intelligens, AI. Men om man ställer sig frågan varför elever ska lära sig skriva, om AI ändå kan göra allt, så går det att argumentera för essän som en värdefull form av skrivande eftersom den utvecklar kritiskt tänkande och reflektion.