Engelska på fritiden gör skillnad

Att använda mycket engelska på fritiden ger ett mer nyanserat språk. Men att läsa engelskspråkigt gymnasium tycks inte snabba på inlärningen av akademiska ord, visar Eva Olsson i sin avhandling.

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Jag är språklärare och undervisade både i franska och engelska och märker stor skillnad, eftersom eleverna möter engelskan även utanför skolan. Även de som inte är så skolmotiverade kan ofta väldigt mycket engelska ord och jag ville se om elevernas fritidsintresse påverkar även skriftspråket.

Vad handlar avhandlingen om?

– Det är en kartläggning av hur mycket högstadieelever är på nätet och vad de gör på fritiden på engelska. Sen har jag låtit dem skriva ett brev med vardagsspråk och en nyhetsartikel om samma ämne för att se hur fritidssysselsättningen påverkar deras språkinlärning. Jag har också tittat på elever som går det engelskspråkiga CLIL-programmet på gymnasiet och hur deras kunskap om akademiska ord ser ut. En tanke med programmet är att de ska bli riktigt bra på engelska för att kunna använda språket i sina framtida studier och yrkesliv.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– CLIL-eleverna höll i snitt på med engelska sju timmar om dagen på sin fritid. De lever delvis på engelska och det gör skillnad. Bland högstadieeleverna hade de som höll på extra mycket med engelska på fritiden ett mer nyanserat språk. Ingen av dem hade sämre än VG i betyg. Dessa elever varierade och anpassade språket efter sammanhang, använde olika förstärkningsord och kunde få med mer fakta i texten. Det märktes att eleverna var vana vid olika typer av texter.

– Jag hade trott att eleverna som läste CLIL-programmet skulle sticka iväg och utveckla sin användning av akademiska ord på engelska snabbare än elever i svenskspråkig gymnasieskola. Men de utvecklades parallellt. De som valde CLIL-program använde fler akademiska ord när de började och den skillnaden bestod. Men de utvecklades inte snabbare än andra.

Vad överraskade dig?

– Att de höll på med engelska i så mycket som sju timmar på fritiden. Och att CLIL-eleverna hade mer fritidsengelska än de andra, utan att öka mer i användningen av akademiska ord. När de nått en viss nivå tycktes inte fritidsengelskan ha betydelse för utvecklingen av deras akademiska språk längre.

Vem har nytta av resultaten?

– Lärare i skolan över huvud taget. Avhandlingen säger något om hur elever lär sig akademiskt språk, att exponering inte räcker utan att man måste fokusera på den typ av språk i undervisningen.

Annika Larsson Sjöberg