En ny läroplanstradition i förskolan tar form

Undervisningsbegreppets intåg i förskolan har accepterats av förskollärarna och tycks ha bidragit till uppkomsten av en ny lekdidaktisk läroplanstradition. Det visar Benita Bergs avhandling, som undersöker hur förskolans läroplan från år 2018 har påverkat förskolans verksamhet.

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Jag är grundskollärare i botten och skrev min licentiatuppsats om hur läroplanen LGR11 påverkade undervisningen i grundskolan. Men när jag år 2018 skulle fortsätta med min forskarutbildning undervisade jag på förskollärarutbildningen. Det var just när undervisningsbegreppet höll på att införas i LPFÖ18. Det tyckte jag var intressant att studera, eftersom det fanns ett motstånd mot undervisning i förskolan och en osäkerhet om vad det innebar.

Vad handlar avhandlingen om?

– Kappan fokuserar på två delstudier. Den första är en systematisk litteraturstudie om förskollärarnas roll i matematikundervisningen – ett ämne som många har känt osäkerhet inför. Jag ville ta reda på hur sådan undervisning beskrevs i tidigare forskning och vilken kunskap den förutsatte hos lärarna. Den andra studien är en analys av reflektionstexter där 50 förskollärare fick beskriva vad undervisning i förskolan innebär.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Att förskollärarna nu är positiva till de nya skrivningarna i läroplanen. De säger att det är bra med tydligare riktlinjer och att undervisningsbegreppet kan stärka professionen genom att sätta ord på vad de gör. De uttrycker också att det krävs en medvetenhet för att skapa och ta tillvara på vardagliga situationer, miljöer och material så att dessa stödjer barns intresse för ett ämne. Alla mina delstudier visar att undervisningen kräver både didaktisk kompetens och ämneskunskaper.

– Motståndet mot undervisning i förskolan handlade till stor del om att vi håller på att gå från en socialpedagogisk till en skolförberedande läroplanstradition, som kännetecknas av styrd pedagogik, ämneskunskap och bedömning. Men mina resultat visar att vi kanske i stället går en tredje väg, där lekar och barnens intressen fortfarande är viktiga samtidigt som undervisningen är målorienterad med ett tydligt ämnesinnehåll. Det kallar jag för en lekdidaktisk läroplanstradition.

Vad överraskade dig?

– Att jag i litteraturstudien bara hittade fyra artiklar som fokuserade på barn mellan ett och tre år – och att alla dessa kom från Sverige. Där finns det behov av mer forskning! Jag blev också lite överraskad av att de flesta lärare och förskollärare är positiva till nya de läroplansbeskrivningarna. De ser dessa som ett stöd i sitt undervisningsuppdrag.

Vem har nytta av dina resultat?

– Jag tänker att resultaten är av intresse för beslutsfattare, förskollärare och förskollärarutbildningen. Min avhandling visar att det fortfarande finns en viss osäkerhet om vad undervisning i förskolan är och att förskollärarna behöver få stöd i det, till exempel med hjälp av fortbildning. Samtidigt bidrar avhandlingen med kunskap om förskollärares undervisningsuppdrag, vilken kompetens det kräver och vilka roller som förskollärare kan inta i matematikundervisning. Jag hoppas även att begreppet lekdidaktisk läroplanstradition kan skapa en större nyfikenhet om vad det innebär att kombinera lek med målen i läroplanen.

Staffan Eng