En förskola med anor och ideal

Hur blev du intresserad av ämnet?

– När jag skrev min licentiatuppsats för några år sedan och var ute på förskolor och filmade började jag fundera på vilket pedagogiskt sammanhang en förskola befinner sig i. Vilken tradition har förskollärarnas idéer och hur ser historien ut för förskollärarna? När jag sedan blev erbjuden att forska i ämnet tackade jag förstås

Vad handlar avhandlingen om?

– Vilka förväntningar som har ställts på förskollärarutbildningen från början av 1900-talet fram till i dag. Jag har studerat vilka värden och föreställningar som har förväntats av en förskollärare och hur dessa värden och föreställningar har förändrats i mötet med lärarutbildningen och den akademiska sfären under den här perioden. Genom forskning i arkiv och intervjuer har jag synliggjort sju olika perioder i förskollärarutbildningen; Samhällsmodern (1902-1942), allomfattande barnträdgårdsledarinna (1942-1963), personlighetsutveckling och barnobservationer (1963-1972), utvecklingspsykologi och dialogpedagogik (1972-1977), högskoleutbildad samhällsmedborgare (1977-1993), reflekterande barnpedagog (1993-2001) samt forskarbehörig lärare för yngre åldrar (2001- 2007). De här perioderna har inga skarpa gränser men förändringarna är ändå tydliga och speglar den rådande tidsandan

Vad är resultatet och dina viktigaste slutsatser?

– Att förskollärarutbildningen har genomgått stora omvälvande förändringar under 1900-talet. Framför allt under 2000-talets första år med den förnyade förskollärarutbildningen där alla lärare fick samma utbildning. Vad som framkom i min forskning var också att traditionen om den allomfattande förskolläraren, ett ideal som präglade förskollärarutbildningen under framför allt mitten av 1900-talet, fortfarande påverkar dagens utbildning, i alla fall på verksamhetsnivå. Något som går som en röd tråd genom hela förskollärarutbildningens historia är en kunskapskultur om att förskolan inte ska likna skola, en förskollärare ska i stället vara handledare och följa barnens intresse. Vad som också framkom är att förskollärarutbildningen länge hade ett tydligt inslag av personlig utveckling för den studerande. Tanken med det var att de blivande förskollärarna som nästan uteslutande var kvinnor också skulle stärkas i sitt självförtroende. Det ledde också till att förskollärarna, särskilt under 50- och 60-talen hade en väldig yrkesstolthet. Det stärkande inslaget i utbildningen ska också ses mot bakgrund av att förskollärare alltid har behövt legitimera sin profession. Förskola som institution har under långa perioder ifrågasatts av det ledande, manliga skiktet i samhället som ansåg att barnomsorg var en privat angelägenhet som mammorna skulle sköta.

Hittade du något under arbetets gång som överraskade eller förvånade dig?

– Ja, nästan allt! Jag trodde inte det jag såg skulle vara så tydligt och att många av idéerna kring förskolan och förskollärarrollen har hängt med så länge som de faktiskt gjort. Som idealet med den allomfattande förskolläraren som ska förkovra sig hela tiden. Det har varit ett tydligt inslag i alla år och än i dag ser jag hur förskollärare tar varje tillfälle i akt att gå på föreläsningar och vidareutbilda sig. Att arbeta kring teman i förskolan är också någots om har funnits som ämne genom decennierna. Att tanken om att förskolan inte ska vara skola och att barn ska lära sig utan att veta om det var förankrad redan i början av 1900-talet hade jag heller inte väntat mig.

Vem har nytta av dina resultat?

– All lärarutbildning och förstås även yrkesverksamma. Mina resultat kan hjälpa förskollärare att förstå sin egen verksamhet i ett vidare perspektiv. Ofta utgår man ju från vad man själv lärde sig under sin egen utbildning men det kan vara intressant att veta vilka traditioner och anor som yrkesutbildningen vilar på. Inte minst för att förstå vad som sitter i förskolans väggar.

Hur tror du att dina resultat kan påverka arbetet i skolan?

– Förhoppningsvis kan de hjälpa förskollärare från olika generationer att bättre förstå varandra och se vilka grunder man står på. Ofta tror man sig tala utifrån samma perspektiv men det är ju inte alltid säkert att det är så. Min studie kan hjälpa till att synliggöra olikheterna och därmed bidra till en ökad förståelse.