En blick bakåt kan ge nya svar på gamla frågor i yrkesutbildningen

Vad kan historien lära oss om samspelet mellan skola och arbetsliv på yrkesutbildningarna? Det har Åsa Broberg undersökt i sin avhandling. Resultatet visar på att relationen mellan skola och yrke alltid varit grundläggande men sett olika ut och därmed skapat olika problem.

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Yrkesutbildningen är ett återkommande ämne i skoldebatten, frågan om hur den goda yrkesutbildningen ska se ut, ska den främst ske i skolan eller ute i arbetslivet? Jag tyckte det var intressant att titta bakåtför att se vilken tradition den svenska yrkesutbildningen kommer ifrån. Jag har själv gått en yrkesutbildning, inriktning restaurang och när jag kom ut i arbetslivet märkte jag direkt av skillnaderna mellan det jag lärt i skolan och det som krävdes i yrket.

Vad handlar avhandlingen om?

– Jag var intresserad av att se hur förskjutningen sett ut, från att yrkesutbildningen hade sina rötter i yrkeslivet till som nu, i skolan. Flera pedagogiska bitar har plockats bort, som till exempel att skolorna har egen produktion eller betalar flitpengar (en sorts lön) till eleverna. Jag har studerat texter, Tidskrift för praktiska ungdomsskolor och gått in i skolarkiven och följt diskussionerna kring utformandet av utbildningen. Yrkesskolorna var, när de växte fram på 20-talet, en del av samhället, eleverna fick lära sig hela yrket, inte bara att baka bröd eller sy kläder utan också att bemöta kunder, och sköta ett företag.

– Lärarens roll och auktoritet hämtades mer från erfarenheten som yrkesutövare, de personifierade det yrke eleverna hade som mål. Från fyrtiotalet kan man säga att pedagogiken tog en väg som ledde bort från yrket och mot skolan. Man ville skapa breda kunskaper med hjälp av generella metoder. Metoden överordnades innehållet, i praktiken innebar det att det var viktigare att veta hur man gjorde ett bord än att faktiskt ha skapat

Vad var de viktigaste resultaten?

– Att det är tydligt att gränserna mellan skola och arbete inte är fastlagda utan har skjutits fram och tillbaka. Med den vetskapen kan man förhålla sig mer kreativ till olika lösningar för dagens yrkesutbildning. Vi tittar ju gärna på hur andra länder gör men det kan vara viktigt att även titta i vår egen backspegel.

Vad överraskade dig?

– Att den eviga frågan, hur kontakten mellan skola och arbetsliv ska se ut ständigt diskuterats. Och att problemet varit att kontakten varit bristfällig. Men orsaken har sett olika ut, tidigare var kontakten en fråga om rättvisa över landet, vissa yrkesutbildningar hade god kontakt med det lokala samhället, andra hade inte samma utbud av företag att välja på. Lösningen blev centralisering, nu är problemet gapet mellan yrkesutbildningarna och arbetslivet, man har fler nationella riktlinjer men den fysiska kontakten mellan skola och näringsliv minskar.

– Det andra handlar om att vi valt att prata om yrkesutbildningen, när det faktiskt handlar om yrkesutbildningarna, det ena yrket är inte det andra likt, florister och bilmekaniker har olika förutsättningar för lärande och unika yrkeskunskaper som mål.

 Vem har nytta av dina resultat?

– För den som vill utveckla yrkesutbildningen, att man kan få syn på nya lösningar på hur och vad elever behöver lära sig för att skapa en bra framtid.

Hanna Nolin