Elevers upplevelser av slöjdsalen

Erik Sigurdson har undersökt typiska och grundläggande upplevelser av trä- och metallslöjdsalen och hur eleverna förhåller sig till den miljön. Han konstaterar att slöjdsalen kräver ett ställningstagande av eleverna.

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Jag är slöjdlärare i botten och var inställd från början på att forska vidare inom slöjd. Jag fick en doktorandtjänst som var inriktad på genus och min specifika inriktning växte fram successivt.

Vad handlar avhandlingen om?

– Den fokuserar på lärmiljön, det som ligger utanför språket, i trä- och metallslöjden, och dess betydelse. Jag analyserar hur eleverna förhåller sig till miljön, och undersöker det som är speciellt för miljön. Det finns mycket verktyg och material och det är inte språkburet på samma sätt som i andra skolämnen.

– Jag har även undersökt olika aspekter av lärmiljön utifrån ett genusperspektiv. En sådan aspekt handlar om bakgrunden till varför trä- och metallslöjdssalarna är utformade som de är med koppling till maskuliniteter samt vilka föreställningar av maskulinitet som ligger bakom att slöjdsalar fick den utformningen som de fick.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Jag uppfattar att miljön kräver ett ställningstagande av eleverna. Det är svårt att vara likgiltig i salen. Det finns exempel på elever som anammar miljön, som använder skyddsutrustning, verktyg och maskiner, men det finns också exempel på elever som stänger ute rummet genom att exempelvis ha på sig jackan. Det är väldigt antingen eller hur man förhåller sig till rummet.

– Min slutsats har en filosofisk vinkel. För att man ska kunna göra saker i rummet måste man gå upp i miljön, det handlar också om att ifrågasätta om kroppen räcker till.

– För att hyvla behöver man en hyvel, det innebär ett ifrågasättande av självbilden och man utmanas som individ. Konceptet individ utmanas i miljön – det är den sammanfattande slutsats som jag gör.

– Det är också viktigt att lyfta fram de essenser som jag ser i miljön, de tredimensionella, hårda materialen, och att salen är byggd för att skapa vissa kroppsrörelser och upplevelser. Det är upplevelser som är tillgängliga för alla, det är allmänmänskliga upplevelser, som man reserverade åt pojkar tidigare. Men det finns inget könsbestämt i dem. Det är på den politiska nivån och på språknivån som vissa upplever att de inte hör hemma i slöjdsalen.

Vad överraskade dig?

– Avhandlingen är väldigt teoretisk, den empiri som jag har med är sådan som alla kan känna igen och det är lite som är förvånande i den. Det finns en poäng med det. Jag sätter nytt ljus på det som alla känner till och tonar ned språket och lärarens roll och fokuserar på vad rummet skapar för upplevelse hos eleven.

Vem har nytta av dina resultat?

– Dels har man nytta av den inom genusvetenskap, det finns en poäng med att använda sig av slöjd i forskningen eftersom det är en så könskodad miljö och det är tydligt hur föreställningar om maskulinitet och mansfostran har präglat miljön. Avhandlingen är även intressant för slöjdfältet, genom dess genusperspektiv, och inom utbildningsvetenskapen.

Åsa Lasson