Elevers upplevelser av segregation och utanförskap hinder för lärande

Brister i det svenska språket och kulturen är inte den främsta anledningen till elever med utländsk bakgrunds låga måluppfyllelse i matematik. Förklaringen ligger snarare i deras upplevelser av skolsegregation och utanförskap. Det visar Petra Svensson Källbergs avhandling.

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Jag arbetade som Ma och NO-lärare på högstadiet i en skola som nästan enbart hade elever med utländsk bakgrund och ett annat modersmål än svenska. Jag vände och vred för att få matematikundervisningen att fungera för mina elever och ge dem möjligheter att lära.

– Eftersom jag samtidigt arbetade som matematikutvecklare mötte jag lärare från många olika skolor. I det arbetet fick jag ofta höra en rad olika förklaringar till varför deras elever inte klarade den matematik de förväntade sig att de skulle klara, det vill säga ett godkänt betyg. Ofta handlade förklaringarna om brister hos eleverna själva eller deras föräldrar och väldigt sällan om undervisningen. Att många hade åsikter och förklaringar om de här elevernas kunskaper i matematik fick mig intresserad av elevernas egna perspektiv på sina möjligheter att lära matematik.

Vad handlar avhandlingen om?

– Om elever med utländsk bakgrunds möjligheter att lära matematik. Jag undersöker elevernas egna perspektiv på sina möjligheter att lära matematik, men även hur deras uppfattningar om sina möjligheter att lära matematik kommer till.

– Jag har intervjuat niondeklassare med utländsk bakgrund i ett mångkulturellt och socioekonomiskt utsatt område. Jag har analyserat deras uppfattningar av sina möjligheter att lära matematik och hur dessa påverkas av till exempel olika diskussioner i media. Jag har också undersökt elevernas möjligheter att forma identiteter som lärande i matematik i två olika skolor i samband med ett påtvingat skolbyte. Utöver det har jag också studerat policydokument om nyanländas lärande. Hur den nyanlände framställs i dokumenten och vilka konsekvenser det kan ha för inkludering eller exkludering i skolmatematiken.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Att det finns olika förutsättningar som utgör hinder för elever med utländsk bakgrund att lära matematik. Det handlar bland annat om elevernas upplevelser av skolsegregation, utanförskap, dålig arbetsmiljö och arbetsro på matematiklektioner. Men också deras uppfattningar om sina föräldrar som bristfälliga på grund av deras bakgrund samt svenskhet som det eftersträvansvärda och hur olika diskurser möjliggör för dessa uppfattningar. Kortfattat kan man beskriva en diskurs som ett särskilt sätt att tänka och prata om olika saker. En diskurs innebär särskilda ”regler” som påverkar vad som är möjligt att säga och göra inom diskursen, vilket blir till särskilda ”sanningar”. Till exempel visar resultaten att elevernas uppfattningar om sig själva och sina föräldrar påverkas av olika diskurser i samhället, om exempelvis matematik och läxor som viktigt, om den gode föräldern som hjälper sina barn med läxorna och svenskhet som den eftersträvansvärda normen. Det här gör att eleverna positionerar sig själva och sina föräldrar som bristfälliga när det kommer till att lära matematik på grund av deras bakgrund. De accepterar att deras egna möjligheter att lära matematik är begränsade i relation till svenska elevers möjligheter. Resultaten visar också hur olika diskurser i matematikklassrummen gör det möjligt för eleverna att forma identiteter som engagerade eller oengagerade matematikelever, vilket påverkar deras möjligheter till lärande.

– En slutsats jag gör är att förklaringar som utgår ifrån elevernas brister, i det svenska språket och kulturen, inte är tillräckliga för att kunna förstå de här elevernas möjligheter att lära sig matematik och deras prestationer i matematik. Istället argumenterar jag för att det är viktigt att försöka förstå elevernas egna perspektiv på vad som grundar deras möjligheter till lärande i matematik i den sociopolitiska kontexten, alltså i det sociala och politiska sammanhang de befinner sig. Det möjliggör även för att ifrågasätta de för givet tagna bristförklaringar som ofta används för att förklara elever med utländsk bakgrunds låga måluppfyllelse i matematik.

Vad överraskade dig?

– Allmänt pratas det ofta om att bristfälliga kunskaper i svenska språket utgör ett bekymmer för elever med utländsk bakgrunds lärande. Men detta var inget eleverna fokuserade på eller såg som ett stort hinder. De pratade inte generellt om det svenska språket som hinder för deras lärande i matematik. Istället framkom andra hinder som relaterar till skolmatematiken och matematikundervisningen, vilket kanske inte är så överraskande. Mer överraskande var de faktorer som relaterar till upplevelser av utanförskap och segregation, och hur diskussioner om föräldrar och läxor möjliggjorde för eleverna att positionera sig och sina föräldrar med brister och med sämre möjligheter att lära matematik än svenska elever på grund av deras bakgrund. Diskussionerna blir en del av elevernas liv vilket får konsekvenser för deras upplevelser av inkludering och exkludering.

Vem har nytta av dina resultat?

– Personer som arbetar med utbildning, inom skolan och lärarutbildningen, men även beslutsfattare i kommuner som arbetar med skola och utbildning. Vi behöver bli medvetna om hur elever uppfattar sina möjligheter till lärande men framförallt behöver vi som arbetar med dessa elever bli medvetna om hur olika diskussioner i samhället påverkar elevernas uppfattningar om sina möjligheter. Vi behöver också bli medvetna om hur goda intentioner att skapa inkludering för nyanlända i det svenska skolsystemet kan leda till exkludering.

Åsa Lasson