Elevers språkhandlingar formar tre olika identiteter

Ledaren, den motvilliga och spelevinken är identiteter som elever formar och antar genom sina språkhandlingar. Det visar Sofia Svensson i sin språkvetenskapliga avhandling. 

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Genom mitt arbete, jag har jobbat i 20 år som lärare i svenska, engelska samt svenska som andraspråk i både grundskola och komvux. Sedan några år arbetar jag på lärarutbildningen här på Linnéunversitetet och kom alltså in i forskarvärlden från lärarhållet.

Vad handlar avhandlingen om?

– Det är en fallstudie som handlar om elevers språkhandlingar, alltså vad som sägs och på vilket sätt och hur detta konstruerar identiteter. I studien ingår cirka 30 flerspråkiga elever i årskurs 5 som under en termin skrivit dagbokstexter som de sedan, utan någon vuxens närvaro, diskuterat i mindre grupper. Grupperna hade tillgång till surfplattor samt diktafon för att dokumentera sina samtal. Totalt handlar det om 114 inspelningar som jag analyserat utifrån teorier om hur vi via språk konstruerar tre olika men samtidiga dimensioner av identiteter: diskursiva, situerade och bärbara identiteter, och vilka identiteter som görs av eleverna i 21 fokusgruppsamtal.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Min analysmodell visar hur fokuseleverna skapar olika roller för sig själva och varandra i gruppsamtalen. Eleven i ledarrollen är den som ställer frågor och uppmanar övriga att svara och engagerar sig i samtalet, den motvilliga är mest tyst trots uppmaningar från ledaren som därför ibland hittade på svar å den motvilligas vägnar. Spelevinken sökte bekräftelse främst genom kroppsspråk, ofta genom att ploja och grimasera framför kameran. Bekräftelsen kom i form av nyp och sparkar under bordet från eleven med ledarrollen. Spelevinken eller den motvillige gjorde inte några ansatser till att hindra ledaren från att vara våldsam, de var därför med och skapade hennes ledarroll.

– I en tredjedel av de inspelade samtalen förekom kodväxling, det vill säga att eleverna bytte språk och då skapades en tredje identitetsdimension, flerspråkighet. Men språkväxlingen skedde bara i korta fraser eller ord, aldrig i längre diskussioner. Jag tror att detta möjligen kan bero på att de här eleverna gick i en skola där normen var enspråkig. Kodväxling fyller olika funktioner, ofta handlar det om att understryka känslor eller värderingar. Inte sällan negativa eller som ett sätt att utöva makt. Det senare användes framför allt av eleven i ledarrollen genom att exempelvis benämna någon annan med ett fult ord på ett annat språk.

Vad överraskade dig?

– Egentligen ingenting, min avhandling har snarare bekräftat det jag fångat upp i min lärargärning, de här rollerna känner nog de flesta igen. Men det var intressant att se hur eleverna intog olika roller, som exempelvis ledarrollen, i lärarens frånvaro.

Vem har nytta av dina resultat?

– Dels den språkvetenskapliga forskningen, dels lärare. Jag tänker att resultaten kan användas av de som arbetar med kollaborativt lärande som ett stöd att synliggöra hur elevers språkhandlingar konstruerar identiteter i form av olika roller.

Susanne Sawander