Elevers sociala svårigheter den största specialpedagogiska prövningen

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Med en bakgrund som specialpedagog, klasslärare och rektor i skolan har de specialpedagogiska frågorna alltid stått i fokus. Vad vi måste, och bör, göra för elever som riskerar att hamna i skolsvårigheter är en av de viktigaste frågorna vi har att arbeta med.

Vad handlar avhandlingen om?

– Den övergripande frågan är: Hur organiseras specialpedagogik i skolan? Mer specifikt, vilka är skolsvårigheterna, det vill säga de situationer som kräver specialpedagogiska insatser? Och, framför allt, vad görs i dessa sammanhang? En insats kan bara förstås om man vet vad insatsen är tänkt att lösa eller vara ett svar på.

– Jag har samlat in berättelser om specialpedagogiska händelser som fjorton lärare, sju specialpedagoger, fyra speciallärare och fem rektorer väljer att berätta om. Berättelserna handlar om vad som görs i vardagen för att hantera specialpedagogiska situationer.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Det man väljer att berätta om handlar i första hand om social skolproblematik. Det är svårigheter som uppstår i elevers sociala samspel elever emellan och mellan lärare och elev. Det är alltså inte i första hand svårigheter med kompetenserna läsa, skriva och räkna, som tas upp. Det handlar snarare om elevers samspelssvårigheter, såsom till exempel aggressionsyttringar eller andra utagerande reaktioner när de inte förstår eller klarar av olika situationer i skolan.

– Jag använder bland annat begreppet ”nära lärarskap”. För att lösa dessa elevers situation måste lärarna ha en närhet till den specifika problematiken. Bara genom att närma sig elevens perspektiv kan man försöka förstå vad svårigheterna handlar om. Eleven kan på så vis ibland sägas bli lärarens lärare.

En kritisk aspekt av skoldagen är situationer när närheten mellan ordinarie lärare och elev av praktiska eller arbetsmässiga skäl minskar, som till exempel vid raster och andra förflyttningar, när strukturerna blir mindre tydliga. Huvudrekommendationen är att förbereda situationer så att eleverna har en aktivitet som väntar, framför allt vad de faktiskt ska göra på rasten, samt att lärares pedagogiska arbete ute på skolgården måste uppgraderas, säger Ingemar Gerrbo.

– En del elever har svårt för sociala spel och plötsliga interaktioner med andra på skolgården. När man som lärare är ute på rasten är den viktigaste pedagogiska uppgiften att se vad som är på väg att hända innan något händer. För att förstå skolsvårigheterna anlägger jag ett organisationsteoretiskt perspektiv. När saker inte går som vi tänkt oss, är det inte säkert att rutiner och planer omfattar en lösning. Situationella skolsvårigheter som uppstår snabbt måste lösas ad hoc.

Vad överraskade dig?

– En sak som förvånade mig var att så mycket faktiskt görs i dessa sammanhang – insatser som tenderar att glömmas bort i den allmänna skoldebatten. Dagligen och stundligen görs insatser för att försöka lösa situationer för elever i behov av särskilt stöd, inte minst av klasslärare. Det kanske inte är konstigt, egentligen. Motiverade lärare kan inte finna sig i att elever mår dåligt eller far illa i skolan.

Vem har nytta av dina resultat?

– En förhoppning är naturligtvis att avhandlingen ska kunna användas i det vardagliga arbetet i skolan. Jag tror att lärare, specialpedagoger och rektorer kan ha god nytta av begreppsbildningen för att komma längre än att bara tala om ”elever i behov av särskilt stöd”. Jag har försökt reda ut hur man kan förstå problematiken och inte minst vad lärare gör i dessa sammanhang.

Gunilla Nordin