Elevers röster om skrivande

Hur blev du intresserad av ämnet?

– Jag har varit otroligt intresserad av skrivande ända sen jag jobbade som lärare. Då startade jag bland annat en skrivarkurs inom det individuella valet och upptäckte att det fanns olika sätt att förhålla sig till skrivande. De stora skillnaderna mellan eleverna både när det gäller attityder till skrivande och förmåga att uttrycka sig skriftligt väckte frågor hos mig.

Vad handlar avhandlingen om?

– Avhandlingen handlar om hur elever tar emot skrivuppgifter i svenskämnet, vilka villkor de har för skrivande, hur de uppfattar skrivandet, hur de utvecklas och vilka känslor som skrivandet och bedömningen av texterna medför. Den sätter ljuset på olika dilemman och paradoxer som kan uppstå när elever gör olika typer av skrivaktiviteter. Jag har försökt att ta ett ganska brett grepp och ser skrivandet som en helhet från det att man får en skrivuppgift till att man tar emot en text som blivit bedömd eller betygsatt.

– Avhandlingen är gjord ur ett elevperspektiv, elevernas röster hörs genom hela avhandlingen, och jag försöker tolka och analysera hur eleverna talar om skrivandet. Jag följde en naturvetenskaplig klass och en klass på musikestetiska programmet, från A-kursen till B-kursens slut. Fyrtio olika elever kommer till tals i olika omfattning och några av dem får man följa i fallbeskrivningar. Jag har inte tittat på skrivutveckling i teknisk mening utan fokuserar på förhållningssätten till skrivandet. Tar eleverna avstånd, får en svag självbild avseende skrivande och vill aldrig mer lyfta en penna? Eller kan de utvecklas, utmanas, få ett jätteintresse och därmed utnyttja sin kreativa potential? De villkor som jag tittat på förutom skrivuppgifterna är framför allt tid och bedömning.

Vad är resultatet och dina viktigaste slutsatser?

– Jag har fått syn på ett antal dilemman som har betydelse för elevers skrivande. Ofta är eleverna, ibland även lärarna, omedvetna om dessa dilemman.Eleverna skolas in i ett sätt att tänka och resonera kring skrivandet, till exempel att de ska skriva på tid. De får också olika typer av råd och tips. Därefter lämnas de på egen hand för att skriva texten. Sedan får de betyg på något som de kanske inte är färdiga eller nöjda med och de förstår inte alltid betygen. Eleverna hamnar i det jag kallar för skamfällor. De vill bli bättre, men de vet inte hur de ska göra. Därför kan de inte lära av de misstag och fel som markeras i texterna.

– Skrivförmåga blir en slags egenskap och eleverna skuldbelägger sig själva när de inte lyckas. Otillräckligheten ackumuleras och det blir som en fälla, en skamfälla.Ett annat dilemma är att elever som får en skrivuppgift mottar många olika typer av budskap och flera av dessa är dolda. En del elever förstår att läraren vill ha en viss typ av text och de försöker knäcka koden vilket skapar osäkerhet. Eleverna disciplineras med hjälp av tid. Man ger dem ett visst tidsutrymme och det anses självklart att alla ska hinna skriva en perfekt text inom den tidsramen.

– Att kunna skriva bra texter på kort tid blir en eftersträvansvärd egenskap, vilket det kanske är om man är journalist, men inte när man är en elev i skolan som ska utveckla sin skrivprocess. Lärare sätter helt oreflekterat upp normer och regler som eleverna ska anpassa sig till, men ingen ställer frågan om reglerna är bra. Utvecklas man av det här sättet att skriva eller tvärtom?

Hittade du något under arbetets gång som överraskade eller förvånade dig?

– Jag överraskades mest över att det var så tydligt att skrivandet betyder så mycket för eleverna. Skrivandet är faktiskt en del av deras sätt att framställa sitt jag, inte bara genom vad de skriver om utan också på det sätt de skriver. Det är ett sätt för dem att utveckla en form av identitet.Att potentialerna slösades bort överraskade mig också. Eleverna har själv så otroligt mycket tankar om skrivandet. Och de var väldigt angelägna om att göra rätt, anpassa sig och följa råd. Därför blir det extra sorgligt om de blir avvisade och att man inte tar tillvara på den potential som finns. Elevernas ambitioner borde uppmuntras och stöttas.

Vem har nytta av dina resultat?

– Studenter på lärarutbildningen, lärarutbildare och framför allt lärare i svenska kan ha nytta av mina resultat, men också många med ett professionellt intresse för text och skrivande. Eftersom jag tycker att min avhandling är ett viktigt inlägg i diskussionen om bedömning och betygsättning borde de som engagerar sig i skolfrågor på departement och liknande ha nytta av avhandlingen.

Hur tror du att dina resultat kan påverka arbetet i skolan?

– Jag hoppas att fler lärare kan börja tänka annorlunda kring skrivundervisning i svenskämnet och att min avhandling kan bli som en synvända, att så här kan man också tänka. I amerikansk forskning kallas det re-thinking, man tar en sak som man tänkt om på ett visst sätt, sen vänder man på perspektivet och ser det hela ur en annan synvinkel. Kanske kan min avhandling bli ett inlägg i den otroligt laddade debatten om betygssättning och bedömning. Och kanske kan svensklärare börja fundera mer på bedömning och betygssättning och det kan bli en diskussion om detta. Jag hoppas att fler lärare kan förstå att elever vill kunna stiga in i klassrummet utan att bli betygsatta. Jag tycker att jag visar att det varken är utmanande för eleverna eller bra för lärandet.