Elevers föreställningar om kunskap påverkar lärandet

Elevers personliga teorier om kunskap har stor betydelse för hur de kan hantera komplexa uppgifter i skolan, konstaterar Marie Grice i sin avhandling.

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Jag har en lång lärarkarriär bakom mig. Ämnesintegrering är något som lyfts fram i läroplaner lite övergripande, men på teknikprogrammet på min gymnasieskola har vi jobbat ganska mycket med det, framför allt sedan läroplanen 2011. Jag fick möjlighet att söka till forskarskolan CUL vid Göteborgs universitet år 2012, där själva poängen är att man ska ta med aktuella frågor från praktiken.

Vad handlar avhandlingen om?

– Om kunskapsdimensioner och etiska frågor för den kunskap som skolan förväntas utveckla tillsammans med sina elever kring undervisning för hållbar utveckling. Min första studie handlar om ett projekt där teknikelever från min gymnasieskola tillsammans med elever från 15 andra skolor i Västsverige, deltog i ett stort projekt om hållbar utveckling och aspekter kring temat mat, där även andra aktörer utanför skolan deltog. I den studien undersökte jag ett empiriskt begrepp, epistemic beliefs, eller personliga kunskapsteorier, som inte är så beforskat i Sverige. Med hjälp av ett enkätinstrument undersökte jag elevers personliga kunskapsteorier, och förekomsten av olika dimensioner av vad kunskap och kunnande är.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– I analysen framkommer fem olika dimensioner av personliga kunskapsteorier hos eleverna. Den första är transdisciplinär kunskap, och handlar om att eleverna själva är med och konstruerar kunskap. Eleverna har tillgång till experthjälp och personer utanför skolans värld och kan välja i vilken grad de litar på, och tar sig an den här kunskapen. En annan dimension är kollaborativ kunskap, som tar fasta på hur eleverna går till väga och hur de gemensamt skapar kunskap. De tre övriga dimensionerna bekräftar det som annan forskning har visat. Det är säker kunskap, som innebär att det finns kunskap som är säker och tillförlitlig.

– De två sista dimensionerna har jag valt att kalla snabb kunskap och enkel kunskap, och de handlar om föreställningar om hur det är att utveckla kunskap eller att lära sig. I dimensionen snabb kunskap föreställer sig elever att man kan utveckla kunskap snabbt eller i stort sett inte alls. Om elever har mycket av den föreställningen så finns det en risk att de ger upp, eftersom de saknar strategier för de lite mer komplexa uppgifter som finns i skolans värld. I dimensionen enkel kunskap tittar man mer på kunskapens struktur. Där föreställer man sig att kunskap består av flera små begränsade kunskapsenheter som man kan bygga ihop. I den här dimensionen har man inte verktygen att förhålla sig till en mer komplex undervisningskontext.

– Tre av dimensionerna förekommer i annan forskning, men det som min forskning tillför är den transdisciplinära och den kollaborativa dimensionen. I den transdisciplinära dimensionen går man samman för att hitta lösningar på en fråga, man nöjer sig inte med att bara gå till de experter som man har i sin närhet på skolan, utan skolan sträcker sig utanför och vänder sig då till andra experter från annat håll. Det här transdisciplinära angreppssättet är ett jättespännande fält för skolan.

– Jag har också gjort en empirisk studie på lärare som implementerar undervisning för hållbar utveckling. Där fick jag fram fyra olika dimensioner för det som kallas lärares professionella kompetens. Det var intressant att se att den dimension som rör lärares tilltro till sin egen förmåga att undervisa för hållbar utveckling var så starkt förknippad med kunskap i sig.

Vad överraskade dig?

– Det som glatt överraskade mig i studien kring elevernas personliga kunskapsteorier är att jag kunde se att hur eleverna tänker kring kunskap har stor betydelse för hur de kan orientera sig i ett komplext undervisningssammanhang.

Vem har nytta av dina resultat?

– Lärare som är intresserade av de här frågorna och vill få lite fler kritiska perspektiv på vad undervisning för hållbar utveckling är, och de etiska dimensionerna inom undervisning för hållbar utveckling. Men också lärarutbildare, läroplansförfattare, forskare, skolhuvudmän och skolledare kan ha nytta av de här fynden.

Åsa Lasson