Elever önskar vuxna förebilder i samtal om kontroversiella frågor

Fakta

Karin Årman

Född 1976
Bor i Uppsala

Disputerade 2024-09-27
vid Högskolan i Dalarna

Avhandling

Bland epor och hijabs. Kontroversiella frågor på en högstadieskola i bruksorten

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Jag är socialantropolog och gymnasielärare i grunden och har alltid varit intresserad av hur kulturell och social kontext präglar oss och vårt tänkande, vilket vi ofta är ganska omedvetna om. Åren runt 2017 arbetade jag som lärare i Malmö, det var åren efter flyktingströmmen och en tid då hela samhället förändrades. Det här märktes särskilt väl i skolan, inte minst med ökad segregation och motsättningar. Det väckte ett intresse att forska om det jag beskriver som hyperkomplexa samhällen.

Vad handlar avhandlingen om?

– Övergripande om hur kontroversiella frågor manifesteras i en skola i en gammal bruksort dit en multinationell industri lockat arbetskraft från hela världen, parallellt som orten tagit emot en relativt hög andel asyl- och anhöriginvandring. Titeln på min avhandling ger en bild av det hela: En ort där unga människor med olika kulturella uttryck samsas vilket här får symboliseras av epatraktorer och hijabs. I de två högstadieskolorna samlas elever med många olika sociala och kulturella bakgrunder. Därmed är det en dynamisk plats, där kontroversiella frågor, exempelvis kring invandring, etnicitet, kultur, sexualitet, genus och kön ofta kommer upp på agendan.

– Avhandlingen bygger dels på observationer, jag tillbringande 1,5 år i skolan, både i och utanför klassrummen, dels på samtal och djupintervjuer med framför allt elever men även skolpersonal. Mina huvudfrågor kretsar kring hur kontroversiella frågor manifesteras i samspelet mellan elever och personal och hur eleverna önskar att samtal om känsliga ämnen kan föras.

Eleverna vill få andra förklaringsmodeller än dem de hör hemma, de vill vidga sina perspektiv och skapa sig en egen uppfattning.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Ett genomgående resultat är elevernas önskan att prata om den verklighet de växer upp i. De vill verkligen diskutera svåra frågor just för att få andra förklaringsmodeller än dem de hör hemma, de vill vidga sina perspektiv och skapa sig en egen uppfattning. Eleverna är också väldigt tydliga med vad som krävs för att få till sådana samtal: Lyhörda, inkännande vuxna som kan ge plats för olika perspektiv och hjälpa dem att förstå det komplexa och samtidigt förmår att sätta gränser. Intervjuer med skolpersonalen visar dock att lärarna ofta räds de här frågorna, de är rädda för att säga fel eller kränka någon. Därmed avstår många från att lyfta frågor som kan väcka debatt och starka känslor.

– Samtidigt visar mina resultat att eleverna sätter stor förhoppning till just skolan som möjliggörare för ett bredare samtal om komplexa och kontroversiella frågor. Samtalen behöver nödvändigtvis inte ske i klassrummet, diskussioner mellan elever uppstår lika ofta i matsalskön, korridoren och på skolgården. Därmed kan det lika gärna vara specialpedagogen eller personalen i kaféet som är den som hjälper eleverna att styra upp de här samtalen. I avhandlingen belyser jag vikten av ”radikal vuxenhet”, någon som utan att döma eller utge sig för att sitta inne med alla svar, kan leda ett utforskande samtal tillsammans med eleverna och samtidigt vara just gränssättande. 

Vad överraskade dig?

– Att eleverna var så entydiga i vad ett gott ledarskap innebär och att de efterlyser mer av radikal vuxenhet för att hantera de kontroversiella frågor som uppstår. 

Vem har nytta av dina resultat?

– Alla som jobbar i eller med skolan. Jag menar att kontroversiella frågor behöver hanteras med holistiskt förhållningssätt. Svåra frågor går inte att avgränsa till ett enskilt ämne eller inom klassrummets väggar, de här frågorna dyker upp överallt och hela tiden och då behöver vuxna finnas där och vara beredda att hantera dem.