Elever får själva hantera religionsfrågor i ämnet idrott och hälsa

Fakta

Kalle Jansson

Född 1988
Bor i Örebro

Avhandling

Gud vad jobbigt: Religion och etnicitet i ämnet idrott och hälsa

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Jag är utbildad lärare i religion samt idrott och hälsa, och när jag började forskarutbildningen upptäckte jag att det fanns väldigt lite forskning om religion och etnicitet inom ämnet idrott och hälsa. Samtidigt är det frågor som ofta debatteras på samhällsnivå, exempelvis kring simundervisningen i skolan, och det ledde mig in på mitt forskningsområde.

Vad handlar avhandlingen om?

– Enkelt uttryckt har jag undersökt vilka spänningar med koppling till religion och etnicitet som uppstår i skolans idrottsundervisning, och hur dessa hanteras. Jag har även studerat hur religion, etnicitet och kön blir olika viktigt i olika sammanhang. Avhandlingen bygger på observationer från idrottsundervisningen samt intervjuer med elever och idrottslärare i årskurs 9 på fyra olika skolor med olika profiler och elevsammansättningar.

Få frågor som rör religion, etnicitet och kön i ämnet idrott och hälsa hanteras av skolan. Följden blir att spänningar och utmaningar skyfflas ned på lärar- och elevnivå.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Jag har listat tio ’spänningsområden’, alltså områden i idrottsundervisningen där det uppstår spänningar med koppling till religion och etnicitet. Simundervisningen är ett exempel, där en del muslimska flickor är tveksamma till att simma med pojkar. Ett annat exempel är religiösa fasteperioder där elever som fastar inte alltid orkar delta fullt ut i idrottsundervisningen. På listan, men mindre vanligt förekommande, är muslimska elever som inte vill lyssna på musik och kristna elever som är tveksamma till yoga eftersom det har koppling till buddhism.

– Ett område som återkom i flera intervjuer handlade om muslimska flickor som bär sjal och täckande kläder. Inom idrottsämnet finns starka förväntningar på att byta om till idrottskläder, vilket kunde skapa bekymmer för dessa flickor. En del tyckte att det blev lite väl varmt medan andra menade att sjalen ibland kan åka av eller sitta i vägen. Men trots bekymren deltog alltid flickorna och på så vis löste de situationen på egen hand utan att blanda in andra. Det innebar att läraren sällan behövde agera utan kunde köra på med sin undervisning som vanligt. Först när klädseln utgjorde en fara, exempelvis nålar i sjalar som riskerade att ramla av, eller om kläderna helt hindrade eleven att utföra vissa moment, klev läraren in och bad eleven byta om. I simundervisningen hade åtta av tio av de muslimska flickorna täckande kläder. Täckande klädsel i en klass där man är ensam muslim innebär att sticka ut och bli väldigt synlig. Men i en klass där nästan alla är muslimer innebär det däremot att bli en i mängden.

– På den kristna skolan fann jag subtila klädkoder som handlade om att inte klä sig alltför exponerande. Den här klädkoden låg till grund för vissa spänningar i idrottsämnet i relation till rådande träningsmode som ofta sitter tight och framhäver kroppen.

– Ett annat viktigt resultat är att väldigt få frågor som rör religion, etnicitet och kön i ämnet idrott och hälsa hanteras av skolan. Följden blir att spänningar och utmaningar skyfflas ned på lärar- och elevnivå.

Vad överraskade dig?

– Ett viktigt och lite oväntat fynd var att eleverna ofta lämnades ensamma med de här frågorna. Men också hur eleverna, ofta i tysthet, hanterade uppkomna situationer på egen hand utan att skapa stora konflikter. Att jämföra med hur högljudd samhällsdebatten i ämnet ofta har varit.

Vem har nytta av dina resultat?

– Framför allt idrottslärarutbildningen. Det finns som sagt väldigt lite forskning inom området och jag hoppas att avhandlingen kommer att läsas av idrottslärarstudenter. Men även yrkesverksamma idrottslärare, där jag hoppas att resultaten kan bidra till fördjupande kunskaper och reflektion över den egna undervisningen. Avhandlingen är också ett bidrag till forskningsfältet.