Elevdiskussioner i hållbarhetsfrågor kretsar kring eget ansvar

Gymnasieelever har stor insikt om hållbarhetsfrågor och använder sina naturkunskaper när ämnet diskuteras. Samtidigt som de lägger stort ansvar på sitt eget agerande förlitar sig eleverna på att tekniken och vetenskapen ska lösa de stora samhällsfrågorna. Det visar Katarina Ottander i sin studie i ämnet.

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Jag har arbetat länge som gymnasielärare där jag undervisat i biologi, miljökunskap och naturkunskap. Under åren har jag träffat många elever som inte känner sig delaktiga i ämnet naturkunskap och jag ville utforska vad som händer när man kopplar ämnet till samhällsfrågor.

Vad handlar avhandlingen om?

– Om elevers diskussioner i hållbarhetsfrågor i ämnet naturkunskap. Jag har spelat in diskussioner från tre gymnasieklasser där eleverna i smågrupper diskuterat om energi- och matförsörjningen i världen utifrån ett hållbarhetsperspektiv. Vad jag främst tittat på är vad eleverna lyfter fram för att frågorna ska bli meningsfulla för dem, om de använder sig av sina naturkunskaper samt om de belyser frågorna ur ett vidare demokratiskt perspektiv och var de i så fall placerar sig själva.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Eleverna använder sig av sina kunskaper i naturkunskap, framför allt till att tillsammans skapa ökad förståelse för frågan de diskuterar samt bedöma och värdera olika handlingar. De är medvetna om varje människas eget ansvar, ett tydligt exempel är att eleverna under diskussioner går och släcker lamporna i klassrummet. Samtidigt uttrycker de att den enskilda individen är relativt maktlös. Trots att eleverna ser allvaret i de här frågorna pekar de på att tekniken och vetenskapen på sikt kommer att lösa problemen. Exakt hur, blir dock en obesvarad fråga. Att politik skulle kunna vara ett verktyg är inget som eleverna tar upp eller reflekterar kring. Sammanfattningsvis ser eleverna sitt eget agerande och hur det påverkar samhället. En reflektion jag gör är att eleverna är väl medvetna om att det västerländska livsstilen inte anses hållbar. Det här skapar givetvis en konflikt för eleverna som sätts i en obekväm subjektsposition i undervisningen när dessa frågor diskuteras.

Vad förvånade dig?

– Att eleverna så tydligt försöker hitta argument som rättfärdigar den egna livsstilen och det påverkar hur hela hållbarhetsfrågan framställs. Ett exempel är när eleverna läser en text kring matförsörjning som går ut på att om fler vore vegetarianer räcker maten till fler. Eleverna vill samtidigt själva äta kött. Ett argument för detta är att ”om vi slutar äta kött blir det för många djur”.

Vem har nytta av dina resultat?

– Lärare, som kan få en trygghet i att eleverna använder naturvetenskap när undervisningen utgår från samhällsfrågor. Men även skolledare, politiker och forskningen.

Susanne Sawander