Egen dator fördjupar inte elevernas kunskaper

Satsningar på en dator per elev motiverar elever och gör dem skickligare på att hantera datorn. Men de ges inte tid att reflektera.
Elevernas kunskaper riskerar att bli ytligare, menar Håkan Fleischer, som har undersökt kunskapsbildningens kvalitet och villkor i den datoriserade skolan.

Varför blev du intresserad av ämnet?

– När jag började forska år 2006 började en-till-en projekten dyka upp i Sverige. Det fanns många olika tankar om vad en-till-en skulle leda till, men mycket av det verkade oreflekterat enligt mig. Då blev jag intresserad av att ge mig in i ämnet.

Vad handlar avhandlingen om?

– Den handlar om vad som händer med kunskapsbildningens kvalitet när alla elever har varsin dator. Inte bara hur djup eller ytlig kunskap elever får av en-till-en, utan också hur de förhåller sig till ett ämnesinnehåll.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– En-till-en stimulerar färdigheter och motivation hos elever på ett väldigt tydligt sätt och eleverna blir skickligare på att hantera datorn. Men man kan fundera på vad det här fokuset på färdigheter betyder för kvaliteten i kunskaperna. Eleverna hämtar svar på nätet och redovisar dem, och sedan går de vidare till nästa fråga. De får inte tid att reflektera. Om en-till-en fortsätter på samma sätt så riskerar elevernas kunskaper att bli ytligare. En av mina artiklar visar att elever som deltar i en-till-en inte har djupare kunskaper än elever som har varit utan dator.

– Ett annat viktigt resultat är att eleverna i min studie utrycker en stress över att de inte hinner landa i sin kunskapsbildning. Det är uppenbart i mina resultat – men även Skolinspektionen pekar på det – att lärares didaktiska utveckling inte har hängt med den tekniska utvecklingen.

– Lärarkåren behöver en utveckling i både pedagogiska, tekniska och didaktiska områden. Men de behöver också en utveckling när det gäller betyg och digital bedömning. Hur de ska hantera och bedöma de olika typer av material som eleverna vaskar fram på nätet.

Vad överraskade dig?

– När jag gjorde forskningsöversikten blev jag förvånad över hur många frågor som inte tas upp i forskningen om en-till-en. Inte stress, inte den psykosociala arbetsmiljön eller relationen mellan elever – det förvånade mig.

– Jag blev också förvånad över att flera av eleverna i studien berättade för mig att det gick bättre för dem i skolan innan de hade en egen dator.

Vem har nytta av dina resultat?

– Det är inte en avhandling som berättar för lärare hur de ska göra. Men jag hoppas att lärare ska hitta inspiration att betrakta elevernas lärande på ett annat sätt.

– Jag hoppas också att resultaten kan betyda något för skolbibliotekarier, som är viktiga i en-till-en sammanhang. Att de kan få viljan och modet att ge sig in i och strukturera en-till-en projekt från starten – det är nödvändigt.

Åsa Lasson