Dyslexi ett kvarstående problem

Orsakerna till dyslexi består även i vuxen ålder, därför är det viktigt att tidigt ge stöd till elever med dyslexi.
– Genomgående hos alla är besvikelsen över att de inte blev uppmärksammade under skoltiden, säger Anna Fouganthine som skrivit en avhandling om läs- och skrivsvårigheter.

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Jag är grundskollärare i botten och utbildade mig vidare inom dyslexi och specialpedagogik. I skolan mötte jag många elever långt upp i åldrarna som hade läs- och skrivsvårigheter och som ingen riktigt visste hur man skulle hjälpa. Detta väckte mitt intresse för området.

Vad handlar avhandlingen om?

– Om relationen mellan läs- och skrivutveckling och senare livsbetingelser. Jag har följt elever med läs- och skrivsvårigheter, från årskurs två upp till vuxen ålder, och jämfört dessa med en kontrollgrupp. Utgångspunkten är forskningsprojektet ”Läsutveckling i Kronoberg”, som jag har byggt vidare på.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Jag gör tre delstudier i avhandlingen. Den första visar att ingångsvärdena när eleverna går i årskurs två är viktiga för hur läsutvecklingen ska falla ut. Tidiga interventioner är mycket viktigt. I nästa studie tittar jag djupare på läs- och skrivsvårigheternas natur. Det visar sig att bakomliggande orsaker till dyslexi är mycket hårdnackade.

– De orsaker som undersökts kvarstår i vuxen ålder. Resultaten visade också att skillnaderna i läsförmåga mellan undersöknings- och kontrollgrupp inte minskar under skoltiden, trots specialpedagogiska insatser i årskurs 3-5. Läsutvecklingen avstannade för ett flertal deltagare med dyslexi efter avslutad skolgång.

– Sista delstudien bygger på intervjuer av de vuxna deltagarna som berättar om hur livet ser ut i dag. Där ser vi att de är tillfreds med livet, men de har i hög grad valt bort läsning och skrivning. De är inte med i läs- och skrivsamhället, de använder till exempel dator och mejl i mindre grad och har valt bort högre studier. Bara 17 procent gick vidare till högre studier jämfört med kontrollgruppens 50 procent.

– Genomgående hos alla är besvikelsen över att de inte blev uppmärksammade under skoltiden. Endast fyra av trettio har fått en diagnos, vilket lett till att många har utvecklat negativa copingstrategier som påverkat skolprestationerna och lett till att flera av dem underpresterat i skolan.

Vad överraskade dig?

– De stora variationerna mellan individer med dyslexi. Tidigare har man utgått från att dyslexi är ”fonologiska svårigheter, punkt slut”. Denna studie visar att det är mycket större skillnad mellan individer med dyslexi än vad vi trodde innan.

Vem har nytta av dina resultat?

– Alla i samhället som är intresserade, från politiker till individer som själva har dyslexi.

Vad kan lärare få ut av att läsa avhandlingen?

– För lärare som ska ansvara för läs- och skrivinlärning och för speciallärare är resultaten viktiga. Jag sätter in skillnaderna mellan läs- och skrivsvårigheter och dyslexi i ett pedagogiskt sammanhang.

Gunilla Nordin

Fakta: 13 praktiska implikationer som formulerats utifrån resultaten i Anna Fouganthines avhandling