Drama kan stödja gymnasieelevers lärande i kemi

Fakta

Kerstin Danckwardt-Lillieström

Bor i Huddinge
Född år 1962

Disputerade 2024-12-13
vid Stockholms universitet

Avhandling

Bringing Chemistry to Life. Exploring how drama can support students’ learning in upper secondary chemistry education

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Jag är lärare i kemi, biologi och naturkunskap och har jobbat på gymnasiet de senaste 25 åren, samtidigt som jag har forskat. Jag höll på med drama när jag var yngre och när jag blev lärare var det naturligt för mig att involvera det i undervisningen.

– Jag ville undersöka drama som didaktisk metod och få mer vetenskapliga belägg för vad det är som är bra med drama och på vilket sätt det leder till lärande. I kemiämnet ska eleverna lära sig många nya begrepp som de inte kommer i kontakt med i sin vardag. Dessutom är molekyler, atomer och elektroner osynliga så man måste använda visuella resurser och modeller för att göra det mer förståeligt. Jag ville testa att låta eleverna använda kroppen som modell med hjälp av drama.

Vad handlar avhandlingen om?

– Den handlar om hur drama kan stödja gymnasieelevers lärande i kemi. Jag har gjort två projekt med två olika typer av drama. I det ena projektet använder jag kreativt drama för att undersöka begreppsförståelse med ett disciplinärt perspektiv. Där deltog elever som läste kemisk bindning i gymnasiets årskurs 1. Jag har också tittat på de mer humanistiska perspektiven och då har jag använt processdrama för att utforska mer komplexa hållbarhetsfrågor. I det projektet deltog elever i årskurs 2 och 3 som läste organisk kemi. I processdrama sätter läraren en ram och sedan deltar både elever och lärare, och går in och ur roller för att få olika perspektiv på en fråga. Efteråt diskuterar de vad de har upplevt och om hur man kan koppla det till verkligheten. I min avhandling fokuserade vi på plasters användning och avfall. Ett ämne som är både aktuellt och komplext och involverar värderingar som därför är väldigt utmanande för en kemilärare att ta in i undervisningen, och där drama kan vara en väg för lärare att göra det.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Att det här arbetssättet öppnar upp för nya sätt att delta i och engagera sig i kemiundervisningen. Men det öppnar också upp för elevernas agens, det är de själva som kommer med frågorna och det blir en tydlig handlingskraft hos eleverna som möjliggör ett lärande. Vi måste variera undervisningen och drama är naturligtvis inte något som alla vill göra, och det är heller inget som man ska göra hela tiden. Som lärare kan man se det som ett komplement till den ordinarie undervisningen som vissa elever kanske lär sig bättre på.

– Jag skulle säga att min forskning bidrar med tre saker när det gäller nya sätt att agera och delta i kemiundervisningen. Det första handlar om kroppens betydelse för meningsskapande i kemi. När eleverna använde kroppen så tvingades de tänka på ett annat sätt och det blev ett djupare lärande. Eleverna skulle exempelvis gestalta en vattenmolekyl och visa vilken molekyl som var mest elektronegativ, som är ett viktigt begrepp inom kemisk bindning. När de tittade på varandras gestaltningar väcktes det frågor som de diskuterade.

– Det andra är just dramats kollaborativa karaktär, hur eleverna genom drama samarbetar och hjälper varandra. Det stora lärandemålet i aktiviteten var att se skillnad mellan bindningar inuti och mellan molekyler och när eleverna fick använda kroppen för att göra det så blev det tydligt. Det blev också väldigt tydligt för läraren hur eleverna hade förstått kemisk bindning, vilket möjliggjorde för läraren att ge direkt feedback i aktiviteten.

– Det tredje som jag vill lyfta fram är vikten av att anta olika roller i fiktiva situationer eftersom det öppnar upp för en pluralistisk syn på komplexa problem. Eleverna fick anta olika roller som kemister, journalister och politiker för att utforska plastproblematiken. De fick också resa tillbaka i tiden till när plasterna började utvecklas på tjugotalet. Läraren fick anta rollen som en plast-kemist som var superpositiv till plaster och inte hade någon aning om hur plaster skulle utvecklas miljömässigt i framtiden. Att förflytta sig till en annan tid och växla mellan olika roller och perspektiv, och att tillsammans med sina kompisar gå in och ur roller och få diskutera olika frågor kan öppna upp perspektiven och ge den här pluralistiska synen på exempelvis de komplexa miljöproblem som vi har idag.

– Jag var lite orolig när vi skulle arbeta med processdrama men totalt var det 136 elever som deltog och alla har varit engagerade och deltagit på olika sätt. Elever som vanligtvis är lite mer tillbakadragna i den ordinarie undervisningen deltog också och gjorde de här kroppsliga gestaltningarna, vilket var roligt att se.

Något som också överraskade mig var att det i aktiviteten blev synligt för mig som lärare vilka elever som hade förstått det här med kemisk bindning och de som inte hade gjort det

Kerstin Danckwardt-Lillieström

Vad överraskade dig?

– Dels att elever som vanligtvis är mer tillbakadragna deltog, men något som också överraskade mig var att det i aktiviteten blev synligt för mig som lärare vilka elever som hade förstått det här med kemisk bindning och de som inte hade gjort det.

Vem har nytta av dina resultat?

– Lärare och lärarutbildare kan ha nytta av resultaten. Jag har tagit fram designprinciper för kemiundervisningen som lärare kan använda som en ram för att själva arbeta med drama i sitt klassrum. De går också att applicera på andra naturvetenskapliga ämnen. Arbetssättet i det första projektet är relativt enkelt för en lärare som är didaktiskt kunnig att iscensätta i undervisningen. För att arbeta med processdrama behöver man ha mer kunskap och därför tänker jag att det vore fantastiskt om man kunde integrera det i lärarutbildningen. Det är också viktigt att för beslutsfattare visa på vikten av att integrera estetiska läroprocesser i den naturvetenskapliga undervisningen.