Digitala kartor ett sätt att få barn delaktiga i sin utemiljö

Kerstin Nordin har tillsammans med en kollega utvecklat en metod där barn får svara på frågor kring sin utemiljö och lärare berätta om hur skolan använder utemiljön i undervisningen. Hennes resultat visar att barnens och lärarnas synpunkter är betydelsefulla för planerare i kommuner.

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Forskning visar att utemiljön i en stadsdel är viktig ur flera olika aspekter för barns välbefinnande. Trots det är det svårt för en planerare i en kommun att få information om barns syn på den egna utemiljön. Skolan kan vara en plats för planerare att ställa frågor till barn om deras utemiljö. En utgångspunkt för forskningsprojektet var att det skulle kunna ske på ett sätt som inte inkräktar på den ordinarie undervisningen.

Vad handlar avhandlingen om?

– Avhandlingen beskriver utvecklingen av metoden, barnkartor i Gis (geografiska informationssystem), och hur den har använts i fem kommuner.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Projektet visar att barn från cirka 10 års ålder kan besvara en enkät genom att läsa frågor på datorskärmen, orientera sig på en karta och markera platser, områden och vägar som de använder, på ett tillförlitligt sätt. Lärarnas enkätsvar kompletterar barnens svar och ger tillsammans mycket information om barns utemiljö. Det visar sig också möjligt att genomföra en enkätundersökning i skolan och att planerare från olika förvaltningar finner informationen relevant för den egna verksamheten.

– Enkäten visar vilka platser som barnen använder och tycker om, men även platser som de upplever som obehagliga eller skrämmande. Det vara platser där det finns fulla människor och stora barn som bråkar med dem. Lärarnas svar visar på betydelsen av naturområden som kan nås från skolan, men också på trafikproblem runt skolan.

– I Norge finns en liknande metod men där görs en enkät på initiativ av lärare som ett led i undervisningen i samhällskunskap om demokrati eller barnkonventionen. I Sverige har metoden endast använts på initiativ av planerare. Det vore spännande att följa ett projekt där metoden används i undervisningen i en svensk skolklass.

Vad överraskade dig?

– Jag trodde att barnen skulle ha svårt att använda tekniken men det är snarare de vuxna, såväl lärare och planerare, som kan uttrycka att de har svårt att rita och analysera digitala kartor. Jag kunde se att kartorna som barnen och lärarna ritar är ett bra sätt att göra olika aspekter på barns utemiljö synliga. De planerare som är ute i skolan och gör enkäten blir imponerade av barnens kunskaper.

– Kombinationen av kartor och att planerare får möta barn och lärare i deras vardag kan bidra till att frågor om barns utemiljö kan hanteras i olika planeringsprocesser.

Vem har nytta av dina resultat?

– Barnen, genom att deras utemiljö blir en fråga som kan hanteras i kommunal planering. Lärarna, som får möjlighet att informera om utemiljöns betydelse i pedagogiken och planerarna som får möjlighet att bidra till att uppfylla barnkonventionens krav.

Åsa Lasson