Digital teknologi ger nya möjligheter för lärande i miljöundervisningen

Med hjälp av digital teknologi i miljöundervisningen erbjuds eleverna ingångar in i komplexa observationer och analyser. Men de digitala redskapen är inte självinstruerande, samspel med läraren är viktigt, understryker Emma Edstrand.

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Jag har alltid varit intresserad av digital teknologi i undervisningen och av hur den kan ge förutsättningar för att stötta elevers lärande. Innan jag blev doktorand arbetade jag som biträdande forskare i ett projekt där vi beforskade delar av ett forskningsprojekt som kallas Inquiry-to-Insight (I2I), ett samarbete mellan olika forskargrupper från Göteborgs universitet, Sven Lovén centrum för marina vetenskaper, Stanford University och Hopkins Marine station i Kalifornien. Syftet med projektet var att utveckla pedagogik och digitala redskap som riktade in sig mot miljöfrågor. Det empiriska materialet i min avhandling är också kopplat till forskningsprojektet I2I-projektet.

Vad handlar avhandlingen om?

– Om hur digital teknologi ger förutsättningar och stöttar elevers sätt att resonera om vetenskap och miljöfrågor som rör klimatförändringar. I min avhandling har jag studerat gymnasieelevers aktiviteter med två digitala redskap, ett virtuellt havsförsurningslaboratorium och en koldioxidkalkylator.

– I det virtuella laboratoriet ges eleverna möjlighet att experimentera i en värld av organismer vars livsvillkor är påverkade av klimatförändringar och koldioxidutsläpp. Kalkylatorn beräknar koldioxidutsläpp kopplade till elevers inmatade svar och de kan uppskatta sina individuella livsstilsaktiviteter.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Att användningen av digital teknologi i undervisningen bidrar till aktiviteter som kan erbjuda nya möjligheter för lärande. Samtidigt är redskapen långtifrån självinstruerande, samspel med läraren är väldigt viktigt.

– De digitala redskapen möjliggör en diskussion om vetenskapliga metoder och om miljöfrågor som rör havsförsurning och koldioxidutsläpp utan krav på speciellt djupgående kunskaper hos eleverna. Redskapen erbjuder ingångar in i sofistikerade observationer och analyser om miljöfrågor. Men för att elever ska förstå vetenskapliga processer spelar läraren en stor roll genom att gå in och stötta och utmana elevers resonemang och arbete.

Vad överraskade dig?

– Just hur sofistikerade diskussioner elever har om de komplexa ämnena havsförsurning och koldioxidutsläpp och hur deras resonemang stöttas av de digitala redskapen. Utan redskap och de ingångar till kunskap som redskapen ger hade varit svårt för eleverna att föra diskussioner.

– Det som är spännande med redskapen är att med exempelvis koldioxidkalkylatorn blir något som är osynligt, som beräkning av utsläpp som följd av personliga livsstilsaktiviteter, synligt i form av ett konkret värde som eleverna kan förhålla sig till och jämföra sig med.

Vem har nytta av dina resultat?

– Både forskning och praktik. Det är viktigt att lyfta att digital teknologi inte kan ses som en pedagogisk lösning som det ofta har gjorts. Det bör ses som ett annat sätt att sätta sig in i en kunskapsmassa. Poängen är att man lär sig från ett annat håll, under andra premisser. Men den digitala tekniken står inte på egna ben, de ger en ingång som är pedagogisk intressant och öppnar upp för en systematisk undervisning där man kan gå vidare och ställa nya frågor.

Åsa Lasson