Den typiska pojken är bråkig

Varför blev du intresserad av ämnet?

Det finns en tendens att dela upp flickor och pojkar i två kategorier och det behövs ett komplementtill det. Det är viktigt att tydliggöra vilka pojkar och flickor man talar om.

Vad handlar avhandlingen om?

Hur kön skapas bland yngre barn på förskolan. I barns förhandlingar kring kön använder demarkörer för könsskillnader som exempelvis färg, frisyrer och röstlägen. Det är sällan de säger tillvarandra att man inte får vara med och leka för att man är flicka eller pojke. Snarare säger de att denhär leken bara passar barn som är rosa. Barnen lär sig först att det ibland är viktigt att skilja ut vadsom passar för flickor respektive pojkar, sedan vad man förväntas göra som flicka eller pojke ochsist kopplar de dessa handlingar till begreppen flicka eller pojke.

Vilka är de viktigaste resultaten?

Man kan skilja flickor och pojkar åt genom de färgskalor de är klädda i. Men när jag verkligentittade på vad barnen gjorde såg jag inte så stora skillnader. Däremot finns det tydligaföreställningar om vad flickor respektive pojkar förväntas göra och bråkighet kopplas tydligt tillden typiska pojken även om det finns bråkiga flickor. Det är problematiskt på två sätt: dels att våldnormaliseras för pojkar som grupp dels att bråkiga flickor inte blir synliga. De bråkiga pojkarnaär däremot väldigt synliga i planeringen av verksamheten samtidigt som de har låg status. Jagkunde se att det kompetenta barnet är det mest önskvärda i förskolan. Det är barn som har lärt sigförskolans regler och gör det som förväntas av dem.

Vad överraskade dig?

Det förvånade mig att det kompetenta barnet är det som är mest önskvärt av pedagogerna. Det är juinte ett barn som är mer delaktig eller kan säga ifrån utan snarare ett självreglerat barn. Det tyckerjag är skrämmande. Men man får kanske se det i ljuset av nedskärningar och stora barngrupper iförskolan.

Vem har nytta av dina resultat?

Alla som arbetar i förskolan och alla som är intresserade av genus.