Den ideala matematikläraren är kunnig och effektiv 

Synen på vad som är en bra matematiklärare skiljer sig åt mellan policydokument, lärarutbildning och den verksamhetsförlagda utbildningen. Men gemensamt för samtliga arenor är bilden att en bra matematiklärare har goda ämneskunskaper och ser till att eleverna når målen. Det visar Lisa Österlings avhandling. 

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Jag jobbade som lärarutbildare och kunde se att de uppgifter och den praktik som vi hade inte passade alla studenter, så jag blev nyfiken på vad syftet var med de olika uppgifterna. Jag kunde också se att det fanns väldigt olika, och ibland orimliga, förväntningar på både lärarutbildningen och på vad en ny lärare ska kunna. Jag började undersöka var de här olika förväntningarna kom ifrån.

Vad handlar avhandlingen om?

– Jag har tittat på olika arenor som påverkar lärarstudenter och lärarutbildning. Det jag kallar för arenor är de olika miljöer som studenterna möter. En arena är skolorna där de gör sin VFU, en annan arena är lärarutbildningen och ytterligare en arena är den policy som reglerar lärarutbildningen. Jag har fokuserat på VFU där alla de här olika arenorna förväntas samverka och mitt fokus har varit matematiklärare och deras VFU. Jag har tittat på handledarsamtal, observationsprotokoll från lektioner och på VFU-uppgifter. Jag har fokuserat på vilken kunskap som privilegieras i matematiklärarutbildningens olika arenor och på vilken föreställning som finns om vad som är en god lärare.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Att det finns en del skillnader mellan arenorna. Jag kunde se att framförallt policy, det vill säga de utredningar som handlar om hur lärarutbildningen ska genomföras, skiljer sig åt i synen på vad som är en bra lärare, både från lärarutbildningen och skolan. I de svenska lärarutbildningsutredningar som jag har studerat framkommer en bild av en slags medfödd läraregenskap som gör att lärarutbildningen blir mer otillgänglig. I bilden av läraren finns det ett förgivettagande att man nyligen har gått i svensk skola, och vet hur skolan fungerar. Men de lärarstudenter som jag möter har olika ålder och kommer från jordens alla hörn, och de har utmaningar som är helt osynliggjorda, både i policy och på lärarutbildningen.

– I skolarenan blir det väldigt tydligt hur lärarstudenterna förväntas undervisa i matematik, och det är handledarna som gör det tydligt. Bilden av hur matematikundervisning ska genomföras är väldigt genomtänkt i handledarnas samtal med studenterna, även om de inte använder olika teoretiska begrepp.

– Jag kunde också se att mycket var gemensamt i de olika arenorna, som exempelvis förväntningarna på att en lärare ska vara kunnig inom sitt ämne. Förutom den kunniga läraren var det också ett stort fokus på den effektiva läraren som ser till att eleverna når målen. Det var intressant.

– Mina resultat visar också att hur man blir en lärare görs ganska osynligt. I läroplansteorier brukar man prata om att det nästan är som en svart låda där målet är synligt, men inte hur man kommer dit och inte vilken kunskap som man förväntas få med sig från utbildningen. I studien på observationsprotokoll kunde jag se att det var ganska tydligt vad studenterna skulle göra, men inte vad de skulle kunna.

Vad överraskade dig?

– Att lärarutbildningen själv inte alltid var så bra på att använda sina egna teoretiska begrepp var både en överraskning och inte en överraskning, eftersom det var något jag misstänkte.

– Något som överraskade mig mycket är mängden forskning som finns om VFU och lärarutbildning, och specifikt om matematiklärarutbildning. Det överraskade mig också att det finns en sådan arrogans mot lärarutbildare i de lärarutbildningsutredningar som jag har studerat. Forskare och lärarutbildare betraktas som en del av problemet istället för att betraktas som experter. Det tyder på en okunskap hos de som skriver lärarutbildningsutredningar. I Sverige är utredningarna väldigt politiskt styrda. De som jobbar med lärarutbildning eller forskar på lärarutbildning tillfrågas inte, man utgår från en politisk agenda istället och det var lite överraskande.

– När man pratar om matematik i lärarutbildningsutredningar så fokuserar man framförallt på de dåliga svenska Pisa-resultaten. Förklaringen är att de beror på att lärarna är för dåliga, och att det i sin tur beror på att lärarutbildningen är dålig. Men OECD, som gör Pisa-undersökningarna, pekar istället på den stora ojämlikheten i svensk skola. Man kan inte först skapa en ojämlik skola, med skolpengssystem och fritt skolval, dra ner på läromedel och olika satsningar på skolan, och samtidigt säga att lärarutbildningen ska fixa det. Ska lärarutbildningen verkligen förväntas kompensera för en ojämlik svensk skola och utbilda lärare som klarar precis vad som helst?

Vem har nytta av dina resultat?

– Jag vill förändra hur man pratar om lärare och lärarutbildning, och jag tänker att de som skriver policy och gör lärarutbildningsutredningar måste inse att det faktiskt finns både svensk och internationell forskning och expertis på lärarutbildning som borde tillfrågas i de här rapporterna så de inte bara blir politiska produkter.

– Resultaten som handlar om att det är svårt för lärarstudenter att se kopplingen mellan teoretiska kunskaper och matematikundervisning är ett kritiskt bidrag till lärarutbildningen. Utbildningen behöver göra mer för att förtydliga hur studenterna kan använda sina teoretiska kunskaper när de planerar sin undervisning.

Åsa Lasson