Delaktighet är avgörande för resultaten

Varför blev du intresserad av det här ämnet?

– Efter många års arbete som mellanstadielärare växte mitt behov av specialpedagogisk kompetens. Jag skrev en magisteruppsats om sommarskolan, som ytterst syftar till att göra elever behöriga till gymnasieskolan. Intresset för vad som händer under elevernas fortsatta utbildning var därmed väckt.

Vad handlar avhandlingen om?

– Den handlar om kommunikationens och samspelets betydelse för inkluderings- och exkluderingsprocesser. Jag har studerat och observerat gymnasiet och parallellt följt elever som haft svårigheter i grundskolan, från överlämningskonferensen i nian fram till studentexamen. Jag har haft återkommande samtalat om deras upplevelse och förståelse av sitt lärande, sin delaktighet och kommunikationen som sker med dem.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Att elevernas delaktighet i sin egen lärandeprocess och dessutom delaktighet i kompisgemenskapen har avgörande betydelse för hur de klarar sina studier. Gymnasiet består av sammanhang där elever och vuxna möts och interagerar med varandra hela tiden. De möten där eleven får samtala med mentor eller ämneslärare som följer upp och hjälper till med studieplaneringen gagnar eleven mycket mer än formella möten där de vuxna rapporterar frånvaro och underkända resultat. Kontexter som var tänkta att stötta eleven som klasskonferenser, elevvårdskonferenser etc visar sig ha mindre betydelse.

Vad överraskade dig?

– Jag blev förvånad över skolans brist på självkritik. En annan sak som förvånar är den långa väntan på åtgärder i gymnasiet. Under tiden växer sig problemen bara större. Överlämnad information tas inte heller till vara. Upprättade handlingsplaner och andra dokument verkar ha en väldigt begränsad effekt.

Vem har nytta av dina resultat?

– De som först och främst behöver använda den här forskningen är väl beslutsfattarna, men även skolledarna. Resultaten är viktiga för alla som är verksamma i den dagliga verksamheten.

Ann Runesdotter Carlsson