De nya högskolornas framväxt

Högskolorna som grundades på 70-talet var tvungna att vara ganska kreativa för att deras organisation skulle passa in i mallen för vad en högskola eller ett universitet är. Det visar Signe Jernbergs forskning.

Varför blev du intresserad av ämnet?

– De projektpengar vi hade fått var inriktade mot forskning inom universitetsfältet. Men det var också så att jag har pluggat på en av de nya högskolorna som jag skriver om och jag tyckte att de var spännande ur ett organisatoriskt perspektiv. Om man håller på med universitetsforskning så hör man alltid hemma på ett universitet, eftersom all forskning pågår där, vilket gör att de nya högskolorna är ganska outforskade.

Vad handlar avhandlingen om?

– Om en av de nya högskolornas framväxt. Jag har ramat in det som en relevant berättelse för de nya högskolorna generellt. Avhandlingen handlar om framväxten av de nya högskolorna i relation till politiska beslut och hur beslut i olika organisationer samspelar.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– När de nya högskolorna grundades 1977 sade man att det skulle vara ett enhetligt system och att högskola och universitet skulle lyda under samma lagar, högskolelagen och högskoleförordningen. Det var den stora regelförändringen som består än idag. Samtidigt byggde man redan då in differentierande mekanismer som gör att högskola och universitet är olika. Tidigare forskning har visat hur den differentieringen ser ut på politisk nivå. I min avhandling får man en kvalitativ förståelse för hur differentieringen har utvecklats lokalt och vad den innebär rent kvalitativt.

– I mina resultat argumenterar jag för att det under senare år, efter millennieskiftet, har utvecklats forskningsprofiler i de nya högskolorna som har skapats lokalt, och kanske inte som man kan tänka, på politisk nivå. En förutsättning för de här forskningsprofilerna har varit lokala tolkningar och beslut. Som ett exempel kan nämnas att man behövde förhålla sig till vad ett akademiskt ämne är, ett fenomen som varit viktigt historiskt-politiskt men också som en institution inom universitetsfältet. Eftersom högskolornas storlek och inriktning mer mot utbildning än forskning gjorde det svårt för dem att organisera ämnesinstitutioner i traditionell mening, där man organiserar ett akademiskt ämne runt en institution, så gjorde man istället så att man omdefinierade vad ett ämne var. Ämnesbegreppet i de nya högskolorna blev bredare och mer tvärdisciplinärt, och också inriktat mot professioner såsom lärare och hälsopedagog.

Vad överraskade dig?

– Det som sticker ut är det som har hänt på lokal nivå. Den högskola som jag har studerat har indirekt påverkat de politiska besluten snarare än att de politiska besluten har styrt högskolan. Högskolorna har varit tvungna att göra ganska kreativa översättningar av regler och normer för att kunna bli en högskola. Deras organisationer har inte passat in i bilden av vad en högskola eller ett universitet är.

Vem har nytta av dina resultat?

– Politiska beslutsfattare och universitetsledningar. Avhandlingen ger perspektiv på hur det här samspelet ser ut. Den ger också en historisk bild av vad för slags organisation universitet och högskolor är. Det är inte alla som är medvetna om den historia som finns bakom deras organisation.

Åsa Lasson