Dags att ifrågasätta idrottslektionernas struktur

Varför exkluderas vissa elever på idrott-och hälsalektionerna, och vad tycker dessa elever? Och vad kan man göra för att se inkluderande undervisning? Enligt Peter Åströms forskning behöver läraren minska andelen bollsporter, fokusera på vad man ska lära sig och lyssna till alla elever, inte bara de som vill ha idrott.

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Jag har jobbat som idrottslärare och även utbildat idrottslärare. När jag var ute på praktikbesök såg jag bland annat hur föreningsidrotten starkt präglat ämnet. Lektionerna verkar fortfarande vara influerade av en tävlingsdiskurs, många lärare försöker ofta motivera med hjälp av tävlingsinslag vilket drabbar vissa elever.

Vad handlar avhandlingen om?

– Jag vill belysa och fånga villkoren för lärares undervisning i idrott- och hälsa. Jag ville undersöka lärarnas möjlighet att bedriva en inkluderande pedagogik. Jag har gjort fyra empiriska delstudier. I två av dem har jag kartlagt och djupintervjuat elever i årskurs fem om deras motivation till lärande i ämnet. I en studie har lärarnas perspektiv på ämnet och lågt motiverade elever varit i fokus. I den sista studien har jag observerat interaktionen i klassrummet.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– De flesta elever är idrottsaktiva på fritiden och det är dessa som påverkar undervisningen mest. De andra eleverna upplever att de inte kan påverka, att det är läraren som bestämmer. Elevs upplevda kompetens är också starkt relaterad till motivationen för ämnet. Lågmotiverade elever tycker att relationen till läraren är dålig och har svårt att säga vad som är syftet med idrott och hälsa.

– Lärarna å andra sidan placerade problemet utanför den egna undervisningen, att eleven inte var aktiv ansågs bero på eleven själva eller deras bakgrund. När jag observerade själva undervisningen var det dock tydligt vilken betydelse läraren har.

– Det starka tävlingsinslaget innebar att de elever som skulle behöva få lite mer guidning kom i kläm. När det inte fanns ett uttalat syfte med lektionen, utöver själva aktiviteten, exempelvis innebandy, hade elever som annars inte är så aktiva, svårt att förstå vad de ska göra, och varför. Lärare behöver även bemöda sig om att vidga sina metoder, att inte bara fokusera på vem som vinner matchen eller på intensiteten i spelet utan också mer på vad eleven ska lära sig, exempelvis utveckla spelförståelse.

Vad överraskade dig?

– En sak som var spännande var när vi lyssnade på elevernas informella samtal när vi hade satt på mikrofoner på några elever. Elevernas tolkningar av vissa situationer skilde sig ibland helt från mina och lärarnas. En situation som lärarna kunde tolka som att personen inte ville vara med eller var omotiverad kunde istället handla om att eleven var besviken och ledsen över att inte få vara med sin kompis. I vissa lägen kan det vara nog så viktigt att få göra aktiviteten ihop med en kompis, det ger tillhörighet.

Vem har nytta av dina resultat?

– Idrott och hälsa-lärare och de som jobbar med idrottsutbildning. Det är bra om de kan få en fördjupad förståelse varför man ibland behöver ifrågasätta sin egen undervisningsfilosofi och exempelvis bollspelets dominans. Friluftsaktiviteter har fått större utrymme i den senaste läroplanen, vilket kan möjliggöra att fler elever får känna sig kompetenta och bli inkluderade. Även kroppskontroll som yoga, dans och rytmik bör kunna erbjuda andra lärandedimensioner i syfte att få fler elever att känna sig kompetenta.

Hanna Nolin