Byskolan – en nyckel till de stora frågorna

Hur blev du intresserad av ämnet?

– Jag har själv arbetat i en liten skola och märkte då att jag skulle ha behövt stöd i form av bland annat pedagogisk teori. Jag ville utveckla både pedagogiken och samarbetet med andra lärare men upptäckte att de minsta byskolorna var på väg att försvinna. Med den samhällsutveckling som skedde kom min forskning att vidgas, från att enbart beröra pedagogiken, till att även omfatta samhället.

Vad handlar avhandlingen om?

– Man kan säga att den handlar om både det stora och det lilla, både om samhällsskeendet och om skolan. I avhandlingen synliggörs skolfrågors komplexitet, och genom att titta på den lilla byskolan aktualiseras frågor om pedagogik, men också om kultur och struktur och hur dessa hänger samman. Jag har försökt förstå och fånga byskolans innebörd så som den konstrueras av pedagoger, av lokalsamhället och inom utbildningsstyrningen, samtidigt som jag har kopplat ihop den med tidigare teorier om barns lärande och växande, och om skolans funktion i samhället.

Vad är resultatet och dina viktigaste slutsatser?

– I avhandlingen dokumenteras och systematiseras den kunskap och kultur som finns i byskolan. Denna kunskap har på många sätt varit en tyst kunskap som varit en given del i den finländska pedagogiken, men som nu riskerar att försvinna med den nedläggning som sker av byskolorna. Men jag har också sett en annan dimension hur jag mött de stora frågorna, när jag studerat det lilla. I lärarnas berättelser finns många guldkorn som handlar om hur man bygger goda pedagogiska relationer och främjar barns lärande. Det är viktiga frågor som blir väldigt konkreta i det lilla sammanhanget. En annan aspekt, som också varit spännande, handlar om lärarnas trivsel och hur de orkar arbeta vidare trots att den lilla skolan är hotad och ifrågasatt. Vad är det som gör att de trots allt trivs, och vad är det som bär dem? Genom nedläggningshotet har lärarna blivit tvungna att reflektera kring det pedagogiska arbetets innebörd på ett nytt sätt, något som ger deras berättelser ett djup och en existentiell dimension.

– Jag har också undrat varför lokalsamhället försvarar sin skola, och vilket värde familjerna där ser i att behålla byskolorna levande. Analysen visar att det finns en pedagogisk kvalitet i byskolan som är kopplad till både litenheten, skolans närhet till hemmen och skolans fysiska plats. Byskolan representerar dessutom en kulturell kvalitet, som handlar om livskvalitet, samt en strukturell kvalitet där skolans betydelse ses i ett långsiktigt helhetsperspektiv. I den lilla skolan får den enskilda eleven utrymme. Man kan säga att byskolan ger trygghet men också frihet, samhörighet men samtidigt utrymme för individualitet. Genom den informella kontakten mellan hem och skola, och genom att lärarna ser eleverna i deras sammanhang, kan de arbeta för att barnen ska må bra. Detta beskriver lärarna som själva grunden för att barnen ska kunna lära sig. Skolans lokala miljö skapar också möjligheter för en kulturförankrad undervisning och kreativa uppgifter att göra i naturen runt skolan.

– I en liten skola har den enskilda läraren ett stort helhetsansvar, något som kan vara både stimulerande och betungande. I avhandlingen synliggörs vad det är som gör att lärarna orkar och tycker att arbetet är utmanande och meningsfullt. I den förståelse som växer fram finns också en nyckel till hur skolan kan se ut för att vara meningsfull för eleverna.

Hittade du något under arbetets gång som överraskade eller förvånade dig?

– Ja, att jag genom att studera det lilla har mött de stora frågorna, inom pedagogiken men också om vad det innebär att vara människa. Vad är viktigt inom utbildning och vad är det goda livet? En annan sak är att jag i intervjuer mött lärare som varit ensamma på sin skola men som ändå inte har känt sig isolerade. Genom nätverk, både via internet och genom samarbete med andra skolor och professionella, har de kunnat få det utbyte de behöver. I byskolan skapas dessutom en speciell gemenskap eftersom den fyller en bredare funktion; den blir ett slags resurscentrum där olika generationer möts. Och den gemenskapen är ett socialt kapital som behöver beaktas till exempel i fortsatta studier.

Vem har nytta av dina resultat?

– Jag tror att det finns många olika grupper som kan känna igen sig i avhandlingen. Det finns ett djup i att det stora speglas i det lilla, som både pedagoger, politiker, bybor och forskare kan ha behållning av. Jag hoppas också att det finns forskare som blir inspirerade att bygga vidare på den teoretiska förståelse av närhetens och litenhetens dimensioner som konstrueras i avhandlingen.

Hur tror du att dina resultat kan påverka arbetet i skolan?

– Jag hoppas att avhandlingen kan medvetandegöra lärare om arbetets olika aspekter och berika yrkesspråket. Kanske kan innehållet också uppmuntra lärare och ge dem en ökad professionell självkänsla, speciellt i små skolor. Avhandlingen är dessutom en kulturbeskrivning som kan visa hur relationer kan se ut i små sammanhang, till exempel inom skolan, mellan skolan och hemmen och mellan skolan och lokalsamhället. En intressant fråga är hur man kan skapa liknande miljöer av tillhörighet och delaktighet också i andra skolor.