BUP-samarbete inte alltid av godo

Det är upp till enskilda professionella inom barnpsykiatrin om ett samarbete med skolan sker när ett barn har problem. Dessutom gynnar inte alltid samarbetet barnet. Det visar Camilla Blomqvists forskning.

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Jag arbetade inom barnpsykiatrin som vårdutvecklare och fick många uppdrag som rörde samarbeten mellan barnpsykiatrin, skola och socialtjänst där det fanns ett missnöje från skolan och socialtjänsten. De tyckte inte att BUP gjorde det de skulle, men inom BUP höll man inte med om den bilden. Detta väckte mitt intresse.

Vad handlar avhandlingen om?

– Hur BUP, skola, socialtjänst och familjer samarbetar. Jag har varit på 42 konferenser inom barnpsykiatrin och följt åtta familjer för att se hur samarbetsprocesserna sett ut. Jag har observerat samarbeten och intervjuat föräldrar, professionella och, i vissa fall, barn.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– De professionellas oro för hur barnen har det minskar när de professionella börjar samarbeta. Detta utan att barnets situation nödvändigtvis har förändras. Det fördröjer och förlänger barnets situation. Det finns en risk att fokus blir på de professionella och inte på barnets situation. Dessutom står föräldrar och barn utanför samarbetet, och när de blir inbjudna har de svårt att veta vad det är som sker.

– Det är heller inte ärendets art som avgör om BUP samarbetar, utan det är upp till enskilda personer på BUP om ett samarbete kommer till stånd eller inte. Det är alltså stor skillnad i vem man kommer i kontakt med på BUP. Slutligen försvårar BUP:s organisation och institutionella miljö samarbetet med skola och socialtjänst. Om det är kö inom barnpsykiatrin kan man på BUP säga till skola och socialtjänst att de inte kan samarbeta, något som inte skola och socialtjänst kan.

Vad överraskade dig?

– Jag trodde att när BUP tänker ”detta är ett skolproblem” blir det väl alltid samarbete med skolan. Men det blir det inte. Det var också överraskande att de som samhället ska hjälpa är så lite inblandade i vad det handlar om. Jag har mött professionella som haft stora ambitioner att vilja hjälpa, men de lyckas inte. De professionella blir upptagna av varandra.

Vem har nytta av dina resultat?

– Personal inom barnpsykiatrin, skolan och socialtjänsten, alltså människor som jobbar med dessa personer. Man måste få fram för vem samarbetet ska göra nytta om man inte kan förändra barnets situation.

Gunilla Nordin